Valrörelsen präglades delvis av förnekelse. Visst talades det om energikrisen och en annalkande lågkonjunktur. Men inget parti ville riktigt säga hur illa det kan bli och vilka svåra överväganden nästa regering står inför. Trots att de sannolikt visste.
Det är ett fullt rationellt agerande i ett jämnt val, men nu när valdagen är passerad måste tyvärr både hushåll och kommuner, riksdag och regering, inse allvaret och agera därefter.
Risken är förstås stor att arbetslösheten stiger om industrier drar ner på verksamheten på grund av stigande elpriser och fallande efterfrågan. Men till skillnad från vad vi är vana vid när konjunkturen viker, kommer även de som får behålla sina jobb att drabbas hårt i år och nästa år.
SEB varnar i en ny rapport för att en genomsnittlig barnfamilj boende i villa kan få dubbelt så höga utgifter 2022 som 2021 – upp 103 procent från 77 000 kronor om året till 157 000 kronor. Detta eftersom så gott som allt blir dyrare: el, räntekostnader, livsmedel och bensin. Även för ett genomsnittligt pensionärspar är utvecklingen bister. Där spår SEB en genomsnittlig kostnadsökning på 81 procent.
Det ger en betydligt tydligare bild av konsekvenserna av det mer abstrakta konstaterandet att inflationen har raderat ut de senaste sju årens reallöneökningar. Uppgifterna från SEB visar också varför det inte bara är att ”leva som 2015” för att klara sig. För många hushåll är reallöneökningarna sedan länge intecknade: dyrare bolån, större bil, högre fasta kostnader. Lägg därtill att många hushåll saknar en ekonomisk buffert och det blir ännu tydligare hur utsatt läget är.
Att ha struntat i att spara och inte ha räknat med en högre ränta må vara både kortsiktigt och oansvarigt, men det gör inte lättare för de hushåll som nu riskerar att råka illa ut. Det gör det inte heller rimligare att lämna dem vind för våg. Det skulle få svåröverblickbara konsekvenser.
Samtidigt får den tillträdande regeringen inte vara för frikostig. Det kommer att ytterligare spä på inflationen, urholka finanserna och sända fel signaler. I ett kommande krispaket är det rimligt att se över amorteringskravet nu när räntorna är på väg upp, föreslå ett elprisstöd som kompenserar till viss del, utan att uppmuntra ökad konsumtion, backa upp kommunerna och även slå ett slag för energieffektivisering.
Var för sig räcker inte åtgärderna långt, men tillsammans kan de hjälpa hushållen, industrin och kommunerna att ta sig igenom vad som ser ut att bli det tuffaste året sedan 90-talskrisen.