Gas! Det mesta handlar om gas för det ryska imperium som försöker resa sig ur Sovjetunionens aska. ”Nu ska Sverige importera gas från Ryssland”, skrek en lindrigt nykter Boris Jeltsin när han under statsbesöket 1997 tog Göran Persson i kavajslaget och tryckte upp honom mot väggen. Persson har berättat om incidenten i flera intervjuer. ”Uteslutet”, var statsministerns svar.
Ryssland och Ukraina började bråka om gastarifferna 2005. Konflikten böljade fram och tillbaka fram till krigsutbrottet 2014. Utåt set var det maktskiftet i Ukraina, demonstrationerna och den nya orienteringen mot väst som låg bakom invasionen och annekteringen av Krim. Men gasen fanns hela tiden i bakgrunden, som ett hot och en förhandlingsvara: tillgängligheten i ledningarna och priset.
En storskalig konflikt, den värsta i Europa sedan andra världskriget, tycks nu oundviklig. Enligt källor till The Guardian har Rysslands president Vladimir Putin redan fattat beslutet att gå in i Ukraina. Onsdagen har nämnts som en tänkbar dag för ett väpnat angrepp. Amerikansk underrättelsetjänst betecknar det som att invasionen ”med tydlig sannolikhet kan ske innan vinter-OS avslutas den 20 februari”.
Som ett sista (?) hopp om en fredlig lösning reser Tysklands förbundskansler Olaf Scholz till Moskva på tisdagen. Enligt källor i den tyska regeringen ska han berätta för Putin att EU, USA och Storbritannien står enade bakom mycket kraftfulla sanktioner i händelse av rysk aggression mot Ukraina.
Ett ekonomiskt hot, således, från den västliga ledare som mer än någon annan är beroende av Putins gasleveranser. Scholz och (framför allt) företrädaren Angela Merkel har med öppna ögon stängt ned kärnkraften och förlitat sig på naturgas för uppvärmning av husen. Tyskland har hittills vägrat ta med den ryska ledningen Nordstream 2 i förhandlingarna, samt stridit för att gasen ska ingå i EU:s taxonomi över ”hållbara energikällor”.
Inte så konstigt att Viktor Taratintsev, den frispråkige ryske ambassadören i Sverige, för Aftonbladet slog fast att ”vi skiter i västs sanktioner” (12/2). Sanktionerna har varit omfattande sedan 2014, utan större konsekvenser för Ryssland.
Nu har Putin dessutom egna ”sanktioner” att tillgå. Det är bara att titta på elpriserna i hela Västeuropa under det senaste halvåret, inklusive här i Sverige. En lång rad regeringar har försatt sina befolkningar i denna situation, och samtidigt gett Putin det kraftfullaste av vapen. Putin gör som han vill nu och behöver inte trycka upp Scholz mot någon vägg. Han kan helt enkelt bortse från kanslerns vädjanden.