Under hela 2010-talet var det politiskt känsligt att tala om brott. Särskilt den eskalerande gängkriminaliteten, härbärgerad i storstädernas segregerade förorter, skulle helst inte lyftas fram och studeras. Varje ansats bemöttes med förnekande, att det var en kraftigt överdriven bild, eller misstänkliggörande, att avsändaren ”fiskade i grumliga vatten”.
Politiken delade upp sig. Kriminologin delade upp sig. Brottsförebyggande rådet (Brå) anklagades för att vara politiskt styrt, även inifrån myndigheten (SvD 16/12 2019). Rapporten ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige” 2018 anmäldes för etikbrott av tre professorer (24/3 2019). Enligt kritiker ägnade sig Polisen allmänt åt att blåsa upp brottssiffror, om man inte var upptagen med att ”stigmatisera” olika bostadsområden genom att kalla dem ”särskilt utsatta”.
Det är i vågskvalpet efter detta som rikspolischefen Petra Lundh går ut och påstår att det finns 62 000 personer med ”gängkoppling” i Sverige (DN 23/2). Av dessa är 14 000 ”aktiva” i kriminella gäng medan övriga har en ”koppling”. Enligt Lundh finns ett mörkertal beroende på de många yngre som hela tiden tas upp i gängen och utför olika slags tjänster. Hon betecknar därför totalsiffran som underdriven.
En reflektion är att man kan åstadkomma en hel del med en så omfattande organisation. Det handlar om nästan tre gånger så många som i Sveriges största privata företag Volvo AB och nästan dubbelt så många som i landets största myndighet, som pikant nog är Polismyndigheten med 36 000 anställda.
En annan reflektion är den gamla vanliga, att Polisen överdriver och rent allmänt inte är att lita på. ”Snart är 62 000 gängkriminella en sanning”, skriver Aftonbladets Oisín Cantwell (25/2) och hänvisar till andra siffror som getts vid andra tillfällen. De som har något att vinna på den höga siffran, slår han fast, är regeringen och Polismyndigheten, som ”trots att den har alla möjliga och mindre möjliga verktyg till sitt förfogande hela tiden tjatar om att få mer, mer, mer”.
Ingen har påstått att 62 000 gängmedlemmar skulle vara sanningen. Uppskattningen följer av att Polisen på senare år läst chatt-trådar inför och efter varenda skjutning och sprängning, samt har kunnat lagföra gängbrottslingar i en hastighet som närmast inneburit en infarkt för kriminalvården. Dessutom har bilden klarnat betydligt verksamheten utanför våldet, som välfärdsbrottsligheten.
Särskilt känsligt är det inte att tala om brott 2024, även om reflexerna finns kvar. Ingen ropar på Petra Lundhs avgång. Polisen har onekligen en del kunskap på området som måste tas till vara.