Nyårsfirandet på nattklubben Reina i Istanbul förvandlades till ett blodbad när en gärningsman plötsligt öppnade eld med automatvapen. Terrororganisationen IS har tagit på sig attentatet där minst 39 människor dödades och 69 skadades. Dådet bär den samtida terrorns grymma kännetecken: en fasansfull attack på vanliga människor som samlats för att umgås och ha trevligt. Vi har tidigare sett det i bland annat Paris, Orlando, Nice och Berlin.
Att IS skulle ta på sig dådet var inte oväntat. Turkiets roll i krigets Syrien har gjort landet till en måltavla för jihadister. Sedan en tid tillbaka omringar turkiska styrkor IS ställningar i den nordsyriska staden al- Bad och Turkiet beslutade nyligen att stärka sin militära närvaro i området.
Under det senaste året har flera blodiga terrordåd skakat Turkiet. I somras dödades 47 personer i en självmordsattack på flygplatsen Atatürk och så sent som i december drabbades centrala Istanbul av dubbla sprängdåd med flera dödsoffer. Men exemplen på dödliga attacker under 2016 är flera. Det har varit omväxlande IS och kurdiska separatistgrupper som legat bakom dåden.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan säger i en kommentar till nyårsmassakern i Istanbul att Turkiet kommer att ”kämpa till slutet” mot terrorismen. Problemet är bara att den turkiska regimen samtidigt stryper demokratin. Landet har de senaste åren rört sig i auktoritär riktning och tagit terrordåden och sommarens misslyckade försök till militärkupp som förevändning för att ytterligare öka repressionen. Mediebolag har stängts ned och rättväsendet har försvagats. Samtidigt är situationen för den kurdiska befolkningen i landet sämre än på länge.
Hur ska omvärlden förhålla sig till Turkiet? EU har gjort sig beroende av Turkiet i flyktingfrågan och med sin nya roll i Syrienkriget har Erdogan skaffat sig en mäktig allierad i Vladimir Putin. Det finns därför inte något särskilt starkt tryck från omvärlden på den turkiska regeringen att hålla sig inom demokratins ramar. Erdogan kan glädjas åt sin ständigt ökande makt. Men den turkiska befolkningen är den stora förloraren. Utan yttrandefrihet, en livskraftig politisk opposition, respekt för mänskliga fri-och rättigheter och ett självständigt rättsväsende förtvinar snart demokratin.
Terrorismen ska och kan bekämpas. Men det måste ske samtidigt som demokrati och öppenhet värnas. Ett sätt för omvärlden att hedra offren för nyårsattentatet i Istanbul skulle därför vara att mer aktivt stödja de demokratiska krafterna i Turkiet och skärpa tonen mot den turkiska regimens auktoritära tendenser. För det finns inget som terrorister hatar så mycket som öppenhet och demokrati.