I går kom Konjunkturinstitutet (KI) med sin prognos för svensk ekonomi. Finansminister Magdalena Andersson (S) kan glädja sig åt högre tillväxt och lägre arbetslöshet. För första gången på sju år råder högkonjunktur.
Men arbetslösheten är fortsatt mycket hög för vissa grupper, till exempel lågutbildade och utlandsfödda. Om regeringen ska nå sitt mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 – ja, det målet är kvar – är det centralt att se till att dessa grupper kommer närmare arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet ser ett behov av strukturella åtgärder för att lyckas med det.
I en högkonjunktur är det klassiska nationalekonomiska receptet att strama åt finanspolitiken för att stärka det strukturella sparandet. Men nu gör regeringen tvärt om och nedgången i det offentliga sparandet kan inte förklaras med ökade kostnader för migration.
KI uppmanar därför regeringen att föra en mer restriktiv ekonomisk politik för att inte komma ännu längre bort från överskottsmålet som säger att den offentliga sektorns finansiella sparande ska uppgå till en procent av BNP över en konjunkturcykel.
Förra året tillsatte regeringen en utredning om överskottsmålet. Det finns goda skäl att undersöka om överskottsmålet ska formuleras annorlunda eller helt bytas ut mot ett balansmål. Men det får inte innebära att regeringen tappar kontrollen över utgifterna.
En åldrande befolkning gör att försörjningskvoten ökar. Sveriges Kommuner och Landsting har varnat för att det redan nu är svårt att klara välfärdens kärnuppgifter. Det gäller alltså för politikerna att prioritera. Att slopa den bortre gränsen i sjukförsäkringen framstår exempelvis som en illa vald utgiftsökning.
Krona för krona. Spara i ladorna. Ordning och reda. Det var standardfraser för Magdalena Andersson när hon var nytillträdd finansminister. De orden borde gälla också i dag.