Protesterna inför vårens Eurovision Song Contest i Malmö är igång. Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar är en av dem som i dagarna har krävt att Israel ska portas på grund av kriget i Gaza. Ett av argumenten hon för fram är att det finns "många barn" som tittar på Eurovision, som om det aldrig skulle ha hänt att länder i krig och konflikt har deltagit i tävlingen.
Socialdemokraternas riksdagsledamot Lawen Redar, som sitter i riksdagens kulturutskott, resonerar desto klokare: "Jag lägger mig inte i hur den här typen av program ska genomföras. Det måste vara upp till public service-bolagen i Europa och det tillhör definitivt ovanligheterna att bojkotta enskilda nationer från medverkan" (Aftonbladet, 15/1). Om man kräver bojkott bör man åtminstone vara konsekvent.
Likt Dadgostar har över 1400 finska artister skrivit på ett upprop mot att Israel ska delta i sångtävlingen och fler initiativ och protester lär följa. I oktober skrev svenska kändisar på ett uppmärksammat upprop mot Israel – där Hamas attack 7 oktober inte ens nämndes.
Att Israel, med högerextrema politiker som talar om att "utplåna" Gaza och fördriva befolkningen, förtjänar kritik råder det ingen tvekan om. Men det, eller att Sydafrika anklagar Israel för folkmord, gör det inte till en sanning att Israel går att jämställda med Putins Ryssland.
Vid flera tillfällen har länder som varit i krig och konflikter deltagit i Eurovision, vilket inte är så märkligt med tävlingens långa historia och mångfald av länder. Protesterna mot Israel handlar inte enbart om det aktuella kriget. Även när Eurovision skulle hållas i Tel Aviv 2019 skrev många svenska artister och kulturarbetare under ett upprop om att Sverige "måste säga nej till Eurovision i Israel" (Aftonbladet, 2/4).
När diktaturen Azerbajdzjan stod som värd för Eurovision 2012 hördes däremot inga omfattande protester (Lorine ”Loreen” Talhaoui deltog som bekant i tävlingen, men markerade mot regimen genom möten med människorättsorganisationer – snyggt). Inte heller har det lyfts omfattande bojkottskrav mot Turkiet – trots ständiga brott mot mänskliga rättigheter – som har välkomnats att delta sedan 1975. Exempelvis klassar Freedom house Turkiet som "not free" medan Israel rankas som "Free" (2023).
Det ska givetvis ställas höga krav på Israel som demokrati. Men om det nu är mänskliga rättigheter Israels kritiker drivs av är det märkligt hur tyst det alltid är om andra länder.