Du går omkring med en inflammerad fot. Det leder till blodförgiftning, i slutändan utbytta hjärtklaffar. Utdragen sjukhusvård med röntgen, hjärtoperation och rehabilitering blir en kostsam historia för regionen. Allt hade kunnat undvikas om du inte dragit dig för ett dyrt besök hos fotdoktorn...
Nu handlar det egentligen om tänder. Ochså en del av kroppen. Länge har man vetat att dålig tandhälsa har samband med hjärt-kärlsjukdom. Studier visar dessutom att ju fler tänder man har kvar som äldre, desto bättre minne och kognitiv förmåga. De som blivit sjuka i diabetes, hjärta-kärl eller i hjärnans blodförsörjning kan hoppas på tandläkaren: bättre tandvård innebär färre vårddygn. Det framgår av en debattartikel (UNT 4/3) av Liberalerna i Region Uppsala, som motionerat om en strategi för ökad tandhälsa, minskat sjukvårdsbehov och klokare resursanvändning. Tyvärr fick motionen negativt mottagande.
Tandproblem grundläggs i unga år. I en annan debattartikel (DN 2/3) av Henrik Fritzon (S), Skåneregionen, framgår att den tredjedel av svenska barn som hade sämst tänder för tio år sedan har ännu sämre tandhälsa i dag. Och den största andelen vuxna som helt avstår från tandvård, trots behov, hittar vi bland 25–34-åringarna.
Oaktat att det numera finns både försäkringar och, sedan 2008, lite generösare subventioner, är tandvård något som uppenbarligen prioriteras bort av många svenskar. Den anses för dyr. Fritzon vill därför att tandvården ska ingå i den övriga sjukvårdens högkostnadsskydd på 1100 kronor. Det ska uppnås genom statsbidrag.
Om tänderna plötsligt ses som en del av kroppen uppstår givetvis en akut kalkyl där nya utgifter måste finna sin finansiering. Men ett teoretiskt överslag, med tandhälsans betydelse för kropp och knopp i åtanke, låter oss på sikt ana icke föraktliga besparingar inom vården. Därför är både Uppsalaliberalernas och Fritzons förslag värda att beakta.