Inte ens en Leonid Brezjnev under Kalla kriget hade vågat skicka upp ett Mig-plan för att tvinga ett passagerarplan på väg mellan två västeuropeiska länder att landa på sovjetiskt territorium, i akt och mening att gripa en misshaglig dissident. Det hade kunnat bli gnistan som ledde till en internationell storkonflikt som skulle bli svår att hantera.
Varken Rysslands president Vladimir Putin eller hans hantlangare i Belarus, Aleksandr Lukasjenko, har några sådana farhågor. Erfarenheten från krigen in Georgien och Ukraina, samt en rad spektakulära mord och mordförsök, inrikes och utomlands, visar hur det brukar gå. EU och USA fördömer och står i, samt beslutar om mer eller mindre tandlösa sanktioner. I slutändan sitter Putin med trumf på hand och nu återstår bara ett tiotal kilometer innan gasledningen Nord Stream 2 mellan Ryssland och Tyskland är färdigställd.
Det som hände var alltså att bloggaren och regimkritikern Roman Protasevitj skulle flyga från Aten till Vilnius, Litauen, tillsammans med sin flickvän Sofia Sapega som där skulle presentera sin mastersuppsats i juridik. De fotograferades av fyra KGB-agenter på flygplatsen. Efter ”mellanlandningen” i Minsk, där man påstod att man sökte efter en misstänkt bomb, lyfte planet mot Vilnius utan Protasevitj, Sapega och de fyra agenterna.
Reaktionerna mot diktatorn Lukasjenko lät inte vänta på sig. ”Statsterrorism” och ”statssanktionerad flygkapning” var några omdömen om aktionen. Rader av EU-länder samt USA krävde att Protasevitj släpps omgående. ”Det skandalösa och illegala beteendet från den belarusiska regimen kommer att få konsekvenser”, tweetade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Men vilka konsekvenser? Det som diskuterades inför måndagskvällens EU-toppmöte var bland annat stopp för alla transporter från Belarus till EU, stopp för alla flygningar över belarusiskt luftrum och sanktioner mot statsägda företag i Belarus eller privatägda företag som står nära Lukasjenko.
För sanktioner krävs en enighet som troligtvis inte finns, eftersom Ungern tidigare blockerat liknande utrikespolitiska initiativ från Bryssel. Och även om enighet fanns skulle ekonomiska slag mot Lukasjenko inte betyda annat än en extra nolla på den månatliga checken från Moskva.
Troligen slutar det med bilaterala överenskommelser, skarpa uttalanden och en internationell utredning om händelsen som tar sin rundliga tid. EU-medborgare kommer att vara lite räddare för att röra sig på sin inre marknad, medan Putin myser och vrider på gasen till EU:s mäktigaste land Tyskland. Han känner att det är han som har kontrollen.