Varken Trafikverket, SJ eller något annat tågbolag kan hjälpa att Returpappercentralen i Uppsala drabbades av en storbrand härom veckan. Röken stoppade all järnvägstrafik söderut från Uppsala den dagen. Olyckor och bränder är tyvärr sådant som händer, och kommer att hända igen. Alla pendlare som drabbas av förseningar har förståelse för det.
Men hur blir det om det var och varannan dag, utöver olyckorna, förekommer stopp på grund av ”lokfel”, ”spårspring”, ”byte av planeringssystem på SJ”, ”signalfel”, ”växelfel” eller ”nedrivna kontaktledningar”?
Effekten blir att man inte räknar med att komma fram, åtminstone inte i tid, vare sig till arbetet eller hemmet. ”Vi får se”-effekten betyder i sin tur att man tvekar att ta ett arbete som gör en beroende av tågpendling. Långsiktigt kommer förstås företagen att få problem med kompetensförsörjningen, arbetslösheten att stiga och tillväxten att sjunka.
Det går inte att säga exakt när sträckan Uppsala-Stockholm har nått den gränsen. Anekdotiskt har det redan skett då skämt som att ”honom kan vi inte räkna med” är vanliga, om någon ska ansluta från Stockholm. Pandemin har också förändrat spelplanen med distansarbetet. Men detta är knappast en långsiktig lösning för flertalet, om flexibilitet alltid blir liktydigt med hemmajobb.
Det har gått drygt tio år sedan de kalla vintrarna 2010-2011 då alla svenskar insåg att järnvägsnätet hade en svår underhållsskuld. Alliansregeringen hade 2010 ökat satsningen på underhåll med 40 procent, till sex miljarder kronor per år. Men till vårbudgeten 2011 fick de fyra partiledarna gå ut och lova ytterligare 800 miljoner i akut stöd till Trafikverket. Växlar som frös var det enskilt största bekymret.
Det egentliga problemet var ett uselt underhåll sedan 1990-talet, med bottennoteringar på under en miljard kronor åren 1999-2000. Samtidigt har tågtrafiken ökat kraftigt under hela 2000-talet och regeringar har fått fortsätta det hopplösa arbetet, som att jaga en rullande boll i en utförsbacke. Järnvägsunderhållet ligger nu på 12 miljarder kronor per år och skulle behövas ökas till 16 miljarder kronor för ”återtagande av eftersläpning” (ur Trafikverkets underhållsplan 2022-2025).
I juni kommer förhoppningsvis regeringens besked om två nya spår mellan Uppsala-Stockholm, ett bygge som ska vara färdigt 2033. Det låter som fler inställda tåg (på grund av banarbete), men också som en ljusare framtid, särskilt om de två befintliga spåren kan underhållas ordentligt. Mentalt betyder det mycket för Uppsalaborna som kan börja räkna med huvudstaden igen. Och hålla igen en aning på det cyniska skämtandet.