De Uppsalabor som gick till centralstationen för att pendla till jobb i Stockholm möttes av inställda avgångar, förseningar och knökfulla, försenade ersättningsbussar. Anledningen var denna gång en brand i ett ställverk under tisdagskvällen, och ännu finns ingen prognos för man ska återgå till full kapacitet.
Det har varit en hel del krångel i tågtrafiken den senaste tiden. Under december 2021 gick 81 procent av tågen till och från Uppsala C i tid – beräknat med en tillåten felmarginal på fem minuter, och 263 ställdes in, enligt Trafikverket. För veckopendlaren är det en arbetsdag i veckan där schemat slås ur spel.
Visst finns det godtagbara förklaringar till försenade tåg. Vad som frustrerar resenärer är inte bara förseningarna i sig, utan skälen till att de uppstår och hur de åtgärdas. SJ hade en hel del inställda tåg i november och december till följd av personalbrist. Att det i en pandemi blir höga sjukdomsbortfall är förklarligt. Enligt SJ:s egen årsredovisning var dock inte sjukfrånvaron särskilt mycket högre under det sista kvartalet 2021 jämfört med tidigare – 6,9 procent från ett snitt på 6,5 procent sedan pandemin började. I stället handlade de många inställda avgångarna om ett dåligt implementerat nytt schemaläggningssystem, och för detta finns troligtvis mindre förståelse.
Problemet med förseningar i tågtrafiken är inte enbart konsekvenserna det har för den enskilde pendlarens livspussel, även om det framför allt är denne som slutligen drabbas. Det stora problemet med dessa återkommande förseningar är att det skapar misstro till statens möjlighet att utföra sina kärnuppgifter. De må sällan ta särskilt stor plats i partiledardebatter eller på valaffischer, frågor om tåg i tid, fungerande avlopp och korrekta vägskyltar. Ändå är det dessa samhällsfunktioner som påverkar medborgare allra mest. När det gäller områden där statliga bolag svarar för en stor del av marknaden, som för tågen, blir det än mer naturligt att ställa staten och ytterst de styrande politikerna, till svars. Det finns visserligen en del privata aktörer som konkurrerar med SJ när det gäller själva tågförandet i sig, men all räls och alla ledningar ligger i statligt regi.
Dessa viktiga frågor handlar i skymundan till förmån för attraktiva debatter om höghastighetståg och kampen mot mindre klimatsmarta resesätt som inrikesflyg och personbilar. Debatten behöver komma ner på jorden, för först när tågen faktiskt går som tåget kan vi börja prata om nästa steg.