Under 1970-talet satte Greenpeace (grundat 1971) en standard för miljöaktivism som lever kvar ett halvt sekel senare. Ickevåld och maximal uppmärksamhet var två hörnstenar i strategin. Klättrande på höjder och hängande från fartyg lyckades Greenpeaceaktivisterna bland annat sätta stopp för valjakt och kärnvapenprov i Stilla havet.
Hur står sig dagens miljöorganisationer som arvtagare? En grupp ungdomar och några forskare barrikaderade entrén till Riksdagshuset på måndagsmorgonen, med budskapen ”Climate justice now” och ”En annan värld är möjlig”. Det blev en bild i tidningen (dn.se). I skrivande stund är det dock oklart om de lyckades rubba dagens schema i huset: en utbildningsdag för lärare samt visning av konsten.
När Återställ Våtmarker och andra aktivister sätter sig på motortrafikleder tullar de på ickevåldsprincipen. Dels blockerar de för räddningsfordon, dels vet de ingenting om vilka ärenden alla vanliga bilister kan ha, förutom att jobba och bidra till det gemensamma. Att ställa sig framför löpare och skidåkare som kommer i full fart är ytterligare exempel på hur aktivismen kan orsaka verklig skada.
Aktivister på 2000-talet tar gärna genvägar till uppmärksamheten. De lommar ut till närmaste väg eller till ett evenemang där många tv-kameror redan finns uppställda. Hur svårt är det att störa ett häcklopp på Stockholms stadion med en banderoll? Inte så svårt och i förra veckan dömdes tre personer till dagsböter för tilltaget. Däremot var det alltför svårt att ställa sig i vägen för ett nio mil långt skidlopp. Aktivisterna hejdades i sista stund i Vasaloppet.
Bob Hunter och de övriga som 1971 fick president Nixon att avbryta kärnvapenproven på ön Amchitka i Alaska (som senare blev fågelreservat) skulle kanske avge följande omdöme om 2020-talets svenska aktioner: slappt!
Internet gör modern aktivism både enklare och svårare. Enklare eftersom verksamheten kan skalas upp exponentiellt, svårare eftersom den hela tiden riskerar att kapas politiskt. Greta Thunbergs Fridays for future är ett exempel på bådadera.
Budskapet förblir det centrala och där har Återställ Våtmarker ett försteg. Våtmarker signalerar i dag något helt annat än behovet av att sätta på gummistövlar. Metoderna som de använder har stötts och blötts i medierna på senare tid. Halsbrytande nog har de jämförts med allt från Baader Meinhof-ligan (Expressen 5/3) till Martin Luther King (DN 11/3).
Sanningen är att svenska miljöaktivister 2024 är en något tafflig kopia av sitt ursprung, i starkt behov av såväl bättre ideal som lite mer kreativitet.