Att tillställningen är en massiv symbolhandling är något som bekräftas av såväl marknadsföringen som verkligheten. Inte ens den mest raffinerade teknologin kan uppmäta ett avtryck i atmosfärens ständigt ökande koldioxidnivå. Men till vem riktar sig denna symbolism? Till makthavarna, menar organisatören WWF.
Att stänga av hushållsbelysningen i 60 minuter ska alltså få de ledande politikerna att bäva inför insikten om hur viktig frågan är för medborgarna. Hur skulle man inte kunna ta en sådan enorm uppoffring på allvar? Skämt åsido, det är uppenbart att tillställningen till och med som symbolhandling betraktad är fullständigt verkningslös. I stället reser den sig som ett monument över ett klimatpolitiskt misslyckande som aldrig besinnats.
Fixeringen vid ton och procent, på glödlampor och lokala utsläppsbegränsningar, har avstyrt fokus från den viktigaste faktorn: koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Och denna kommer att fortsätta öka. Verkligheten är nämligen att en explosionsartat ökande mängd kineser, indier och afrikaner skaffar sig bil, kylskåp och andra bekvämligheter som vi nu länge tagit för givet i väst. Europa kan sänka sina utsläpp till förindustriell nivå och Nordamerika återgå till sin jungfrulighet – koldioxidhalten i atmosfären kommer ändå att stiga stadigt. I stället för dyra utsläppsminskningar måste därför mer satsas på relevant forskning.
Och det råder, till skillnad från vad många tror, inte brist på intressanta idéer och lösningsförslag. Flygplansbränsle skulle till exempel kunna tillverkas i algodlingar, kärnkraften kan göras oproblematisk genom att halveringstiden på dess avfall begränsas med rätt teknologi, och lovande projekt skissar på teknologi för att lagra energi från sol och vind. I väntan på dessa framsteg finns idéer om hur temperaturen kan sänkas på konstjord väg för att köpa tid.
Ikaros flög på sina konstgjorda vingar för nära solen och föll mot sin död. Prometheus dömdes till evig tortyr efter att ha stulit elden från gudarna. Föreställningen om att apokalypsen stundar när människans teknologiska utveckling trotsar moder jords förmenta villkor är djupt kulturellt betingad. Den tillväxtfientliga miljörörelsen har i denna betingelse vunnit stort genomslag för sin alarmism. Samtidigt har det blivit allt viktigare med meningslösa symbolhandlingar för att blidka klimatgudarna och ingjuta en temporär känsla av kontroll.
Men skräcken för tillväxt och teknologi måste ge vika för insikten om att det är i de tekniska framstegen som den långsiktiga lösningen ligger. Symbolpolitik måste bytas mot rationalitet och önsketänkande mot handlingskraft. Annars väntar en likgiltighet som kan få oanade konsekvenser.