Det är inte precis så att det saknas fora för opinionsbildning i Sverige i dag. De viktigaste är de som är knutna till de dagliga tidningarna och till tidskrifter med varierande inriktning. En rad sajter, bloggar och poddar med opinionsmaterial trängs om uppmärksamheten. De personer som SVT rekryterat har alla stort utrymme redan i dag.
Public service-företagens uppgift är bland annat att se till att ämnen och frågeställningar som inte alltid drar till sig de kommersiella mediernas intresse blir belysta. Det finns ett stort och självklart behov av exempelvis regelbundna och opartiska nyhetssändningar, av fördjupning och folkbildning och av barnprogram av hög kvalitet.
För att kunna åstadkomma detta måste man också ha ett brett tilltal och sända och producera program som kan locka stora tittargrupper. Ur det perspektivet är en satsning på opinionsbildning helt missriktad. Det finns många betydligt bättre sätt att använda licensmedlen än att ägna tid, utrymme och pengar åt debattinlägg som hade kunnat publiceras på nästan vilken debattsida som helst.
Men idén röjer också en oklarhet om vad som är skillnaden mellan public service och dagliga tidningar. Tidningar – som UNT, Aftonbladet, DN, SvD och alla andra – har ett bestämt ärende. De förutsätts inte bara rapportera vad som sker på ett så sakligt och opartiskt sätt som möjligt, utan ska också stå för vissa tydliga värden som uttrycks i de dagliga ledarkommentarerna men som också kan gå igen i det övriga opinionsmaterialet.
Ledare är inte lösa debattinlägg utan uttryck för en tidnings identitet och värdegrund. Också SVT har en värdegrund, men av ett mer övergripande demokratiskt slag. En ledarsida av det slag som du just nu läser är en omöjlighet för ett public service-företag. Därför riskerar regelbundet återkommande profilerade debattörer eller opinionsbildare att skapa oklarhet om SVT:s roll.
Håkan Holmberg