I veckan har det gått tre år sedan världshälsoorganisationen WHO deklarerade att pandemin kommit till världen. Samtidigt började siffrorna att pumpas ut, land för land, region för region, över smittfall, sjukhusvårdade och inte minst dödsfall. Det skulle inte bli en tävling, sades det, men blev det ofrånkomligen ändå. Pandemin liknades vid ett maratonlopp och Sverige gick ut försiktigt, med få restriktioner.
De första veckorna hade vi sällskap av Storbritannien, med sedan Boris Johnson fått en prognos om coviddödsfall i sin hand och vridit politiken 180 grader, stod Sverige ensamt kvar. Döden på äldreboendena våren 2020 ledde till en kritikstorm internationellt, delvis även i Sverige. Hade vi med berått mod tillåtit smittspridning och tagit livet av våra egna medborgare?
Omdömena om Sveriges covidstrategi skulle skifta fler gånger under pandemin. Siffrorna jämnade på många sätt ut sig över (väst-)världen men en slutsats hängde kvar. Betydligt fler hade dött med covid i Sverige än i de nordiska grannländerna. Om man lyckats bättre i ”jämförbara länder” hade Sverige alltså misslyckats och det skulle vi få leva med. Eller kanske inte?
Den som stod i stormens öga under pandemin var statsepidemiologen Anders Tegnell, kraftigt ifrågasatt för bland annat sin syn på munskydd och för att han och Folkhälsomyndigheten i så hög grad förlitade sig på personligt ansvar (håll avstånd och gå inte till jobbet om du är sjuk). ”En massans dårdans”, kallades strategin av den före detta virologen Lena Einhorn (DN 28/1 2021).
Tegnell påpekade ständigt att åtgärderna skulle kunna utvärderas först när pandemin är över. Denna tidpunkt kan vara nu. Enligt nya beräkningar från SCB hade Sverige lägst överdödlighet under pandemin av samtliga EU-länder. Överdödligheten i Sverige under de tre pandemiåren 2020-2022 (jämfört med 2017-2019) var i Sverige hälften av ”föredömet” Finland och mindre än en fjärdedel av talen i Polen, Slovakien och Bulgarien (SvD 4/3).
”Man får ju vara lite ödmjuk”, kommenterar Anders Tegnell. Han påpekar att många har avlidit under pandemin och att begreppet överdödlighet inte tar hänsyn till befolkningsstruktur, som åldersfördelning eller om befolkningen ökat eller minskat.
Nå, det gjorde verkligen inte siffrorna 2020 heller. Den sammanlagda överdödligheten tar heller inte hänsyn till sådant som talar för Sveriges strategival, exempelvis att barnen kunde gå kvar i skolan och effekterna på den psykiska hälsan av hårda nedstängningar. Det verkar onekligen som om Sverige har krafter kvar när slutet närmar sig för maratonloppet.