Det finns inga pengar. Sparsamhet har varit en dygd för varje svensk finansminister sedan 1990-talskrisen. Av goda skäl. Sveriges ekonomi är ramstark, i ett europeiskt perspektiv superstark. Likt i bondepraktikan ska man spara för sämre tider, folket ska kunna äta även då. Men när inträffar detta och vad ska pengarna användas till? Där går meningarna isär.
Det finns hur å andra sidan mycket pengar som helst. När pandemin slog till 2020 öppnades den statliga skattkistan med stöd till både företag och medborgare. Och efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har försvarsutgifterna fått ta fart, samt försetts med turbo efter de senaste veckornas amerikanska utspel.
En helt annan aspekt på ”mycket pengar” är de så kallade flaskhalsavgifterna i elnätet, där konsumenternas pengar hamnar hos statliga Svenska Kraftnät på grund av brister i överföringen av el. Omkring 30 miljarder kronor per år handlar det om. Dessutom tillkommer 25 miljarder per år när staten 2027 enligt planen slutligen överger överskottsmålet och inför ett balansmål.
Vad ska pengarna användas till? Det finns vänsterpolitiska krav på att ”rädda välfärden”, ett slukhål som snart kan leda till en statsskuld på genomsnittlig europeisk nivå utan att vare sig vården eller skolan fått ett substantiellt lyft.
Även om man bortser från det finns det en lång rad akuta investeringsbehov. ”Rekordsatsning på järnvägsunderhåll”, meddelar Trafikverket (27/2) med satsningar på 16 miljarder kronor under 2025. Över 1 700 jobb ska genomföras på järnvägsnätet, vilket låter betryggande.
Men samtidigt rapporterar SVT (2/3) om en skuld för underhållet som vuxit till 91 miljarder kronor. Resandet har ökat konstant sedan 1990-talet och järnvägsnätet är i genomsnitt 25 år gammalt. Under 2024 rapporterades över 200 fel per dag i genomsnitt, vilket är rekord. ”Järnvägen är sjuk”, säger Håkan Englund, ordförande i fackförbundet SEKO.
Statsskulden är som sagt rekordlåg. Samtidigt ser man ”skulder” vart man än tittar i Sverige. Förutom järnvägen har vatten- och avloppssystemen sett bättre dagar med en årlig underinvestering på 10 miljarder kronor. Fram till 2040 är investeringsbehovet 560 miljarder, enligt en rapport från Svenskt Vatten i fjol.
Det fungerar inte lika bra att ropa ”infrastruktur” på samma sätt som ”pandemi” eller ”krig”. Investeringarna ska ske på tre olika politiska nivåer där majoritet och opposition har vitt skilda idéer om vad som ska ske (se bara på byggandet och spårvägen i Uppsala). En bön bara till alla ansvariga i det snart ”skuldfria” landet: Låt inte Sverige förfalla.