Europa brinner igen. ”Det är det allvarligaste läget sedan andra världskriget”, konstaterade statsminister Magdalena Andersson på en pressträff där hon flankerades av försvars- och utrikesministern. Hon talade om full beredskap i hela samhället, om det starkaste fördömandet av den ryska invasionen och om allt stöd till Ukraina, ”tillsammans med EU och våra transatlantiska partners”.
Bara timmar efter invasionen vid 04.00-tiden var statsministern i kontakt med den finska presidenten Sauli Niinistö och senare under torsdagen höll EU:s statsministrar ett extrainsatt möte i Europeiska rådet för att besluta om sanktioner som ska ge ”massiva och allvarliga konsekvenser” för Ryssland. Allt detta, den unisona reaktionen mot bombningarna och de nya sanktionerna, har Vladimir Putin redan räknat in i sitt geopolitiska spel. Som Sverigeambassadören Viktor Taratintsev sade till Aftonbladet nyligen: ”Vi skiter i sanktionerna”.
Det intressanta blir vad maktspelaren Putin inte har räknat med. Han hade kanske inte tänkt sig att den skadeskjutne USA-presidenten Joe Biden skulle stärkas av krisen, om det blir så. Ett splittrat EU och USA har ju varit hans långsiktiga mål där han hittills lyckats över all förväntan, med brexit och en stark polarisering där ryska påverkansoperationer kunnat bidra.
Trump och Le Pen har varit Putins vänner, Merkel och Macron de främsta fienderna mot hans världsordning. Nu kan en stärkt Emmanuel Macron komma att bli omvald i vår, och Merkels efterträdare Olaf Scholz har visat sitt oberoende genom att avbryta gasledningsprojektet Nordstream 2. Putin har gett en splittrad omvärld ett gemensamt intresse, något att sluta sig samman mot.
Ett stärkt Nato och en vikande hemmaopinion vore de sista pusselbitarna som skulle kunna innebära att invasionen av grannlandet Ukraina blev ett stort misslyckande. Sverige och Finland är de två länder som skulle kunna flytta sina positioner om Nato genom en gemensam avsiktsförklaring att söka medlemskap. Ett Ryssland omgivet av fiender med strypta tillgångar kommer att påverka ryssarna, och det kommer att påverka Putin. Det kan han inte bara ”skita i”.
Det känns konstigt att skriva en text om maktspel i en situation som i första hand handlar om mänskligt lidande, om död av bomber och mycket snart också om hemlöshet för ett folk på flykt.
Men diktatorn Vladimir Putin är en spelare, som vunnit framgång i Syrien och i cyberrymden och som nu kastat tärningen i Europa. Det måste bemötas, om fler mänskliga tragedier ska undvikas på sikt. Det gäller också den humanitära stormakten Sverige.