I förra veckan gick Socialdemokraterna ut med att man vill återinföra det fackliga vetot vid utomeuropeisk arbetskraftsinvandring. En sådan reform skulle innebära en återgång till det system för arbetskraftsinvandring som rådde innan alliansens reformer på området som trädde i kraft 2008. Förslaget skulle i korthet innebära att alla arbetskraftsinvandrare från utanför länder utanför EU och ESS innan de kan få arbetstillstånd “behovsprövas” av arbetsmarknadens parter. Om det anses finnas svenskar som kan ta jobbet istället avslås ansökan.
Många problem har uppmärksammats med det system som regeringen Reinfeldt sjösatte, en del värda att ta på allvar, en del andra som i stort sett saknar grund. Det att systemet gjort det lättare för oseriösa aktörer att erbjuda jobb till odugliga villkor och på sätt exploatera arbetskraft från fattiga länder hör till problem som bör - och har - tagits på allvar.
Att systemet har bidragit till generell lönedumpning på svensk arbetsmarknad finns det däremot ingen empirisk grund för att påstå. Inte minst beror detta på att lagen ställer krav på att en arbetskraftsinvandrares anställningsvillkor måste motsvara minimivillkoren i branschens kollektivavtal. I de absolut flesta fallen har lagen också följts.
Att återinföra det fackliga vetot skulle i praktiken riskera göra det omöjligt för den största andelen av de utomeuropeiska arbetskraftsinvandrarna att komma till Sverige. Och detta inte på grund av att svenskar skulle ta deras jobb istället. Arbetsgivare inom exempelvis bärplockning och andra branscher med stor andel arbetskraftsinvandrare vittnar nämligen om att det är få eller inga svenskar alls som söker jobben. Men att lägga till prövning av arbetsmarknadens parter skulle ytterligare förlänga och försvåra den redan omständliga tillståndsprocessen, vilket skulle göra att många ansökningar inte skulle bli av.
Det bör heller inte underskattas vilken betydelse arbetskraftsinvandringen har för utvecklingen av icke-industrialiserade länder. Många av dem som kommer hit tjänar mångdubbelt mer än vad de kunnat tjäna på hemmaplan. Och mycket av pengarna skickas sedan hem till släkt och familj. Dessa, så kallade remitteringar, uppgår årligen till tre gånger det globala biståndet enligt siffror från Världsbanken.
Ett historiskt svagt Socialdemokraterna som är hårt pressat av väljarflykt till Sverigedemokraterna gör förstås vad de kan för att påskina en konflikt mellan svenska arbetare och invandrare som tar deras jobb och försämrar deras villkor. Men likväl för Sverige som för världen i stort vore en strypt arbetskraftsinvandring en stor förlust.