En frågeställare i UNT:s chatt efter torsdagens räntehöjning: ”Hur länge kommer det här hålla på? När återgår allt till det normala igen?”. Svaren är lika beska från experterna som från riksbankschefen Stefan Ingves när han visade sin räntekurva i SVT:s Aktuellt. Det blir fler höjningar och inga sänkningar finns i sikte de närmaste åren. Det är normalt. Det som har varit är inte normalt.
Med en styrränta på 2,5 procent efter höjningen, på väg mot tre procent, hamnar bolåneräntorna några procentenheter högre. Historiskt en normalränta, men enbart den här höjningen innebär alltså ökade boendekostnader på 1 000-3 000 kronor i regionen (UNT 24/11). Tillsammans med högre mat- och energipriser är det naturligtvis kännbart. Men inflationen måste ned och de flesta svenskarna har råd.
Swedbanks privatekonom Arturo Arques var tydligast i Aktuelltstudion. Han påpekade att cirka 80 procent av svenskarna har stora ekonomiska marginaler efter decennier av god inkomstutveckling, lägre skatt, låg ränta samt ökat kapital på börsen och i bostaden. ”Det finns en buffert och nu måste man helt enkelt minska sina faktiska levnadsomkostnader”, sade han.
Mellan raderna säger ekonomen att det för stora grupper av ”lite över medel”-inkomsttagare får vara slut med dubbla skid- och långsemestrar, frikostiga renoveringar av kök och spautrymmen i källaren. I stället är det läge att amortera, se tiden an och hoppas att få behålla jobbet.
Mer normala blir också inkomstskillnaderna de närmaste åren. Det är också sunt och det innebär mindre av spänningar i samhället. Den femtedel som lämnats bakom när inkomsterna, bostadspriserna och börsvärdet dragit i väg känner också av matpriser och kommande hyreshöjningar. Elpriser och räntenivån påverkar indirekt, men för låginkomsttagare är det viktigaste att få ned inflationen.
Det finns en rättvisa i att de med högre inkomster förlorar mer när kurvorna pekar åt fel håll. Det är ingen vänsteråsikt utan bara en spegelbild av alla uppgångar. Med undantag av en hastig dipp under finanskrisen har Sverige befunnit sig i ständig uppgång sedan millennieskiftet. Den ”eviga uppgången” skapar en osund ekonomisk miljö.
Det är bara att hoppas att det blir fred i Ukraina och att mat och energi åter kan köpas på en välfungerande marknad. Inflationen måste varje centralbank få bukt med och metoden som står till buds är att höja styrräntan. Då ska vi vara glada att det fanns marginal, att höjningarna verkligen kan ge effekt. Lågkonjunkturen som anas kan bli tuff, men även den ingår i det som borde vara mer eftersträvansvärt än vad det är – det normala.