Sverige stod tidigt upp för mänskliga rättigheter i asylprocesser. Dit hör att personer som förföljs eller riskerar att förföljas i sina hemländer för sin sexuella läggning, ska kunna åberopa detta som asylskäl. På papperet ser det bra ut men i praktiken finns det mycket som inte bara kan utan även måste förbättras.
När HBT-liberalerna arrangerade ett par seminarier under Stockholm Pride fick Sverige till och med kritik för att inte följa EU-domstolen.
Att frågan inte är helt lätt visas av att den grupp flyktingar vars främsta flyktingskäl är förföljelse på grund av sexuell läggning, inte är homogen. Förr räknades alla som sökte med dessa skäl som homosexuella, nu används beteckningen HBTQ för att visa på flera olika former av sexuell läggning. För många som arbetar med asylprocessen är det dock vanligt att se alla som homosexuella.
Men långt innan asylprövningen kommer igång, kan det bli problem. Den som flytt från exempelvis Syrien har flytt från ett land i krig. Samtidigt kan hen också ha flytt förföljelser för sin sexuella läggning. I Sverige kan mycket väl förföljelser, trakasserier, hot och även våld, förekomma. Ibland är det samma landsmän som förföljde i hemlandet som nu bor i rummet bredvid på flyktingförläggningen i Sverige. Här spelar det stor roll om den asylsökande levt öppet som homosexuell eller ej. Den som inte varit öppen bedöms ofta av domstolarna inte riskera förföljelse om hen utvisas. Om man är öppen med sin läggning blir boendet på flyktingförläggningen svårt. Dessutom finns det inte någon juridisk definition för hur den öppenheten ska definieras.
Och problemen på asylboendena blir inte mindre av att det endast finns 4-5 HBTQ-certifierade asylboenden i hela landet.
Situationen nu är exceptionell. Förra året kom 160000 flyktingar till Sverige och det är inte konstigt om alla resurser lades ner på att hitta boende över huvud taget och inte på att HBTQ-certifiera fler. Men frågan är inte ny, den var aktuell redan för flera år sedan när Sverige hade en mycket generös migrationspolitik – jämfört med nu.
Och de nya restriktiva asylregler som trädde i kraft i sommar har inte gjort det lättare. Hela poängen med tillfälliga uppehållstillstånd är ju att man gör bedömningen att orsaken till asylbehovet kan komma att upphöra. Kriget i Syrien, exempelvis, bör rimligtvis ta slut någon gång. Men hur är det med förföljelse av HBTQ-personer? Den upphör inte i och med att vapnen läggs ner, konstaterade RFSL-juristen Aino Gröndahl vid ett av HBT-liberalernas seminarier.
Alla EU:s medlemsländer har stramat åt sin flyktingpolitik. Debatten det senaste året har inte i första hand handlat om hur man bättre ska kunna ta emot och skydda personer som förföljs för sin sexuella läggning i sina hemländer, den har handlat om hur vi ska hindra flyktingar över huvud taget från att komma hit.
De skärpta asylreglerna ska ses mot den bakgrunden. I den mån de kan försvaras så är det för att ett av EU:s medlemsländer knappast kan ha en markant annorlunda politik än de övriga.
Men frågan är om vi någonsin kommer tillbaka till den generösa flyktingpolitiken vi varit kända för i Sverige. Ett inte otänkbart scenario är att EU i framtiden i stället kommer att försöka öka antalet kvotflyktingar. En viktig svensk linje i det arbetet blir i så fall att försöka få till en särskild kvot för HBTQ-personer.
Jan Fröman