Upp är ned, ute är inne och vänster är höger. I alla fall om man tittar på Moderaternas nya förslag för arbetskraftsinvandringen. I tisdags presenterade partiet nya förslag som bland annat innebär att arbetstillstånd endast ska beviljas för arbetskraftsinvandrare med en månadslön som ligger över medianlönen i Sverige, alltså över 31 700 kronor.
Ett annat parti som har velat strama åt reglerna för arbetskraftsinvandring länge, men som nu är bakbundet av januariavtalet, är Socialdemokraterna. De har förespråkat arbetsmarknadsprövning, samma system Sverige hade före 2008. Då var det Arbetsförmedlingen som bedömde inom vilka branscher det rådde brist på arbetskraft, och därigenom vilka som kunde få arbetstillstånd.
Det är inte det M vill ha, menar de själva: “Vi tror inte att myndigheter är bäst på att bestämma vilka kompetensbehov svenska företag har”, sa den migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard förra året (Dagens industri 11/12-20). Men är skillnaderna mellan Socialdemokraternas och Moderaternas ståndpunkter verkligen så stora? Moderaterna tror sig ju veta att för de som tjänar under 31 700 kronor i månaden är inte arbetsmarknadens och arbetsgivarnas behov tillräckligt stort.
Dessutom var M-ledaren Ulf Kristersson noga med att påpeka att säsongsanställda skulle undantas förslaget (Dagens industri 2/2). Med andra ord är man medveten om att det finns behov på arbetsmarknaden som försvåras av förslaget på höjt lönekrav.
Är moderaterna säkra på att behovet av säsongsanställda är den enda arbetskraftsefterfrågan som försvåras av detta förslag? Och hur ska man göra om samhället, och arbetsmarknadens behov, förändras i framtiden? Ska M då ge förslag på ytterligare undantag? Är inte det, om något, att “tro sig veta bäst vilka behov svenska företag har”?
Det är anmärkningsvärt att den här typen av förslag kommer från ett marknadsliberalt parti. De senaste årens svängning i migrationspolitiken har viss förankring i den liberalkonservativa ideologin. Men ökade hinder för arbetskraftsinvandring är betydligt svårare att förstå från ett ideologiskt perspektiv. Den delen av migrationspolitiken har alltid haft sin utgångspunkt i självförsörjning, vilket bör värderas högt av moderater. Redan i dag är 92 procent av de yrken där arbetstillstånd beviljas antingen inom branscher där det råder brist på arbetskraft eller så skapas det arbetstillfällen (arbetsgivarorganisationen Almega 7/1).
Nej, det här är inte något ideologiskt förslag, utan snarare ännu ett sätt att positionera partiet som handlingskraftigt och tufft inom det migrationspolitiska området. Det är ett politiskt spel som har gått rätt långt nu, för det blir allt svårare att se skillnad på höger och vänster.