Torsdagen var en sorgens dag i Sverige. En 33-årig polisman i yttre tjänst mördades sent på onsdagsnatten i Biskopsgården i Göteborg. Han befann sig på Vårväderstorget i det utsatta området, känt från dubbelmordet 2015 då två personer sköt besinningslöst omkring sig på en restaurang där 25 personer befann sig. Åtta personer från ett kriminellt nätverk dömdes året därpå till långa fängelsestraff för det hänsynslösa dådet.
Den unge polismannen var i full färd med att göra sitt jobb sent på onsdagskvällen. Jobbet för honom och kollegerna bestod av att synas och prata med människorna i området, att störa kriminaliteten och därmed öka tryggheten för alla som bor där. Men sådant gillas inte av alla.
Dagen efter var uppgifterna knapphändiga. Ingen vet exakt vad som ligger bakom det fruktansvärda dådet, även om tidiga vittnesuppgifter tyder på att poliserna var målet för attacken. Högsta prioritet är att gripa, åtala och döma de ansvariga. Att spekulera vilt om de skyldiga hjälper inte, inte heller att piska upp stämningen mot bredare grupper i samhället och därmed väcka hämndkänslor. Den organiserade brottsligheten har allt att vinna på ett öppet krig, ett ”vi mot dem”.
Det är träget polisarbete som gäller först, sedan ännu mer av förebyggande arbete på bred front. De som står allra längst fram, i skottlinjen, för att skydda medborgarna, måste själva skyddas till varje pris. Mordet på polismannen var en påminnelse om att uppförsbacken är lång, att det parallella samhällsstrukturerna fått växa sig starka. Den ökade polisiära närvaron i Biskopsgården den senaste tiden ”har stört”, enligt en källa från ett av släktnätverken i området (Expressen 1/7). Källan tillägger att det kommer att bli svårt att hitta de skyldiga eftersom ”man håller tyst”.
Att koppla händelsen till kriminella nätverk är att spekulera, men knappast att spekulera ”vilt”. Det kommer att påverka alla polismän och andra myndighetsföreträdare som ska fortsätta synas och försöka skapa trygghet i samtliga 61 utsatta områden i Sverige. Parallella strukturer finns överallt, inte minst i flera bostadsområden i Uppsala. Dessa utmanas av synliga poliser som kommer in och stör den ”ordning” som består av allt från vardagliga ting som parkering och gemensamma utrymmen till narkotikahandel.
Det är uppenbart att poliserna i dessa områden måste bli ännu många fler och att övervakningssystemen måste skärpas ytterligare så att de kan arbeta tryggt. Och gärningsmännen i Göteborg måste gripas så snart det går.