Henrik Stenson, Sveriges främste herrgolfare någonsin, har försatt sig själv i en kritikstorm. Han kommer att spela i den Saudiarabiska LIV-touren. Därav har han blivit sparkad som lagkapten i Ryder Cup, en av de mest prestigefulla golftävlingarna. Den största ligan, PGA-tour, har slagits med näbbar och klor för att inte tappa spelare till LIV. Stenson lär ha fått 40 miljoner dollar för att byta liga, och många andra golfare har följt detta kommersiella beslut.
Andra storspelare som går till LIV har i kommentarer nämnt att chansen att förändra sporten gör det värt trots Saudis alla brott mot mänskligheten. Uttalandet påminner om den svenske basketspelaren Jonas Jerebkos agerande när han bytte till den ryska arméns egna basketlag trots invasionen av Ukraina. Det går inte att skylla på politisk naivitet när den politiska realiteten är uppenbar.
Fenomenet att bättra på ett dåligt rykte genom att agera värd för mästerskap eller köpa upp klubbar kallas för sportswashing. LIV är bara en av många gånger diktaturer försökt med detta. I den gemensamma glädjen inför en älskad sport är förhoppningen att statens baksidor, som det faktum att tusentals arbetare har dött i förberedelserna inför Fotbolls-VM i Qatar, ska glömmas bort.
Det är beklagligt när idrottare, bärare av nationens ära oavsett man gillar det eller inte, agerar moraliskt klandervärt. Sport är inte bara ett jobb utan också en passion, för supportrar och utövare likaledes. Därför kräver vi mer av Stenson än av en företagsmagnat som handlar med Saudiarabien, vår 28:e största handelspartner, eller Kina för den delen. Därför är det också svårare att inte titta på fotboll spelad i Qatar, eller Sarah Sjöströms vinnande fjärilsim, trots att hon samarbetat med kinesiska Huawei. Sittandes i soffan är det lätt att önska mer av idrottarna.
Men ansvaret ligger inte bara på proffsen. Om golfvärlden som nu kritiserar Stenson faktiskt står för sina fördömanden bör de vägra allt vad LIV heter. Det är ett tråkigt projekt, men forskning vid Stockholms Universitet har visat att organiserad bojkott fungerar som förändringsverktyg. Det sker tyvärr sällan. Hur många struntade i att se OS i Peking? Hur många av den engelska fotbollsklubben Newcastles fans lämnade när den blev uppköpt av den saudiske kronprinsen?
Proffsidrottare är inte som oss andra. De är extraordinära i sitt fält och spränger gränser för mänsklig förståelse med sina prestationer. Utanför sitt fält är de dock just en av oss, och alltså vi en av dem. Samma krav vi ställer på Henrik Stenson behöver ställas på supportar världen över. Lite ödmjukhet gentemot sportstjärnorna är på sin plats tills vi tar vårt ansvar.