De flesta kan inte spela roulette med sin ekonomiska planering.
Budgetnyheterna står som spön i backen dessa dagar. Få gillar dock att prata om hur äldre satsningar faktiskt fungerar. Därför var rapporten om omställningsstudiestödet som tankesmedjan SNS släppte i måndags (16/9) en frisk fläkt.
Tanken är att pengarna, mellan 65 och 80 procent av månadslönen, ska hjälpa till att ställa om i arbetslivet. Men det gör de inte riktigt.
Som Uppsalaprofessorn Peter Fredriksson visar, ihop med kollegan David Seim från Stockholms universitet, beviljas folk med högre utbildning och lägre risk för arbetslöshet oftare stöd än folk med låg utbildning, hög arbetslöshetsrisk och högre utsatthet för strukturomvandling.
Det var rimligen de sistnämnda grupperna som politiken ville hjälpa när man kompletterade kravet från arbetsmarknadens parter i las-förhandlingarna 2022 att få göra fler avsteg från turordningsreglerna.
Fredriksson och Seim skriver att de med hög risk att bli av med jobbet till följd av AI ansöker om stödet i lägre utsträckning än personer med andra yrken. Det är ett ineffektivt utnyttjande av skattemedel. Är inte AI ett hot mot högutbildade? Nja. I snitt har den som beviljas stöd eftergymnasial utbildning. De hålls på insidan av arbetsmarknaden medan hindren för andra grupper höjs. Det finns två problem att rätta till.
Dels är det först till kvarn som gäller för att få stödet. Där vinner de välutbildade. För varje år av studier ökar chansen att beviljas stöd med ungefär tre procentenheter. Det är orättvist och oroande när teknisk förändring påverkar nya kategorier av jobb och utbildningar.
Stödet kom till för att verksamheter skulle få bli mer selektiva i vilka som varslas om uppsägning. I första hand borde varslade kunna söka, sedan kan andra grupper få hjälp att ställa om. Att anställda inom offentlig sektor är överrepresenterade bland de beviljade visar att stödet inte heller blev den flexibilitet som näringslivet behöver.
Dels får CSN nästan tre miljarder kronor i år att dela ut för detta ändamål, men har en så undermålig organisation att ansökningar kan behandlas långt in i en termin. Förra året brann hälften av stödet inne på grund av handläggningstiderna. Det är svårt att planera utifrån ett stort om, allra mest för de med små ekonomiska marginaler. Omställning blir för vissa grupper till ett roulettespel.
Ett problem till är att den som vill ha stöd helst bör ha ett utlåtande från en så kallad omställningsorganisation. Då beviljas ansökan mycket lättare, enligt SNS-rapporten. Det kan vara svårt för människor med sporadiska eller många temporära jobb att få en enhetlig bild av vad de kan och bör kompetensutvecklas inom. Hur ska då utlåtandet bli tillräckligt motiverande för CSN?
Det är rätt att staten hjälper folk till nya eller bättre jobb. Men det går inte att lägga miljarder på grupper med hög utbildning och låg arbetslöshetsrisk, när stora grupper sällan eller aldrig får jobb.