Sommaren är här, och den ser ut som alla andra år. Folk äter glass i solen, måsar flyger runt och skriker, svetten lackar pannorna och rosévinet tar upp en större del av Systembolagets hyllor. En annan sak som är som vanligt förekommande är att bönderna börjar oroa sig för skörden. I veckan hade Lantbrukarnas riksförbund, LRF, ett krismöte gällande årets torka.
Innan sommaren är över lär folk likt 2018 ropa efter krisstöd för jordbrukare. Det kommer följa mönstret från pandemin. Svenskarna har vant sig vid att staten kommer springande med plånboken när det krisar. Det syntes inte minst på veckans partiledardebatt i TV4 där oppositionen gång på gång ifrågasatte varför inte regeringen har stöttat kommunerna mer under finanskrisen. En del krav i debatten får tankarna att gå till en treåring som en lördag fick glass till frukost och nu ligger gråtande framför frysen när hen inte får det en tisdag.
Hela valrörelsen betedde sig partierna som just den treåringen. Det blev tydligast i debatten kring elstöd. Det är förvisso fullt förståeligt att de höjda elpriserna gjorde livet tufft för många hushåll. Men att det efter ett årtionde med högkonjunktur och minusräntor också kommer tuffare tider är inga konstigheter.
Det är inte statens uppgift att lösa varje kris. Det mesta är civilsamhällets, företags och individers ansvar. Likt torra somrar kommer även kriser att återkomma då och då. Bönderna behöver inse att torka på grund av klimatförändringar kommer att vara ett nytt normalläge och anpassa sig efter det. Bygg upp en buffert, ändra infrastruktur kring bevattningen och förbered er på nästa kris.
Det är inte heller som att jordbrukare lämnas åt sitt öde. Jordbruket är redan i dag en bransch som är mer dopad än valfri tyngdlyftare på 70-talet. 2020 fick Sverige nästan en miljard euro i jordbruksstöd. Det motsvarar inte 40 000 miljarder svenska kronor, men det är väldigt mycket pengar.
Det är dags att vi blir friska från det pandemisyndrom vi har haft de senaste åren. Vi får inte ha vant oss vid att bli räddade av regeringen varje gång det blir jobbigt. Ibland måste företag få gå i konkurs, människor äta soppa för att ha råd med elräkningen och bönder uppleva dåliga skördar. Statsminister Ulf Kristersson är trots allt inte pojken med guldbyxor. Politik handlar om att prioritera och krisstöd bör vara långt ned på prioriteringslistan.