Nästan alla sekretessbeslut som görs av offentliga myndigheter kan överprövas i rätten enligt dagens lagstiftning. Men det finns ett antal undantag. När ett sekretessbeslut exempelvis fattas av Utrikesdepartementet gäller andra processuella regler. Då hamnar inte överklagandet hos rätten, utan hos ett statsråd, och slutligen hos regeringen.
Beslutet blir alltså slutligen taget av politiker istället för oberoende juristdomare.
Frågan aktualiserades i samband med svenska regeringens kampanj till FN:s säkerhetsråd för några år sen. Dagens Nyheter hade begärt ut dokument från UD om kampnajen som departementet inledningsvis – i över ett år – menade inte existerar. När dokumenten väl lämnades ut var de kraftigt överstrukna. Ironiskt i sammanhanget var att själva FN-kampanjen gjorde poänger på hur förment “öppet” och “transparent” Sverige är.
Även riksdagen har försökt granska kampanjen, men UD och regeringen har trilskats och har bara lämnat ut selekterade delar. Och trots skarpa tillsägningar från Justitieombudsmannen har de i mångt och mycket lagen på sin sida. När det kommer till utrikessekretessen är det som sagt regeringen som har det sista ordet.
Och visst finns det skäl för stränga sekretessprövningar när det kommer till ett departement som hanterar så känsliga uppgifter som UD. I grunden handlar det ju om att upprätthålla goda relationer till andra länder, och i förlängningen är det en fråga om svenska medborgares välstånd och säkerhet.
Men när sekretessprövningen sker politiskt istället för juridiskt finns inga garantier för att prövningen sker på ett oberoende sätt. Att regeringen sekretessmarkerar ett dokument kan lika gärna handla om viljan att dölja en pinsam plunder som kan kosta dem nästa riksdagsval, som en genuin strävan efter att stå på god fot med allierade länder.
Detta avspeglar också en svensk rättspolitisk kultur präglad folksuveränitet snarare än av rättsstat, vilket är ett arv från socialdemokratin och särskiljer landet i en västerländsk kontext. Det är politiker - i egenskap av folkets främsta företrädare - som vi förlitar oss på att skydda vår demokrati och våra rättigheter. Inte jurister. “De är inte vårt folk”, som Olof Palme en gång sade.
Men offentlighetsprincipen förtjänar faktiskt bättre än att prövas av politiker – även på UD. För även om sekretessprövningarna sker på ett fullständigt korrekt sätt väcker det misstro om domaren heter Margot Wallström, som förutom landets mellanfolkliga relationer också har inrikespolitiska intressen att ta hänsyn till.