"Aldrig mer" har det klokt nog upprepats efter Förintelsen. Med orden förpliktigar: förövare måste ställas till svars.
80 år efter övergreppen på koncentrationslägret Sachsenhausen i Tyskland har nu åtalet mot den 100-årige före detta vakten Josef S, som han kallas i tyska medier, inletts. Han står åtalad för medhjälp till ungefär 3500 mord. Under rättegången kommer tidigare lägerfångar vittna, flera av dem utsattes bland annat för medicinska experiment.
Det är inte första gången brott under andra världskriget behandlas i domstol, 1965 frikändes tre SS-soldater som hade arbetat i Auschwitz eftersom det var svårt att bevisa om de aktivt deltagit i morden. Senare, för tio år sedan, kom rättsläget att ändras. Då dömdes en 91-årig tidigare koncentrationslägervakt för medhjälp till över 28 000 mord, trots att det inte fanns bevis för inblandning i specifika dåd. Därefter har flera tidigare lägermedarbetare kunnat åtalas.
Allra bäst vore det om förövarna hade ställts till svars för länge sedan. Åren efter kriget var bevisläget förstås bättre, och levande vittnen och åtalade var fler. Den i dag 100-årige Josef S har enligt läkare ”begränsad förmåga”, vilket kan förmildra straffet om han skulle dömas.
För folkmordet på muslimska män och pojkar i Srebrenica 1995 - det största i Europa efter Förintelsen - har bland andra Ratko Mladic, tidigare befälhavare, och den tidigare bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic, med rätta fått hårda domar. 2019 åtalades armégeneralen Milomir Savcic. Dessa och liknande rättsprocesser ger förstås inte de över 8000 offren tillbaka sina liv, men de är viktiga för överlevare och anhöriga.
De tidigare efterfarenheterna borde ha lärt oss att ta extremism på allvar. Nyligen häktades en 49-årig kvinna i Sverige, misstänkt för bland annat grov krigsförbrytelse och grovt folkrättsbrott i Syrien. Hon anklagas bland annat för att ha medverkat till att ett svenskt barn använts som barnsoldat hos Islamiska staten. Det har varit påtagligt svårt att döma "IS-resenärer" som återvänt. Vår lagstiftning låg länge steget efter, likaså det förebyggande arbetet. Den politiska hanteringen har präglats av senfärdighet.
Nadia Murad, en av de tusentals yazidiska flickor och kvinnor som av terrorsekten utsattes för våldtäkter, slaveri och övergrepp, lyckades fly och fick för tre år sedan Nobels fredspris. Hon tackade för priset, men sade samtidigt att det viktigaste är "rättvisa och att de kriminella ställs till ansvar" (SvD, 10/12 2018). Den som säger "aldrig mer" borde ta hennes ord på allvar.