Varje år utsätts omkring 75 000 kvinnor för någon typ av partnervåld. Sedan 2020 har cirka 15 kvinnor om året dödats av någon de har eller har haft en relation med. Det visar statistik från Brå, Brottsförebyggande rådet. Barn har mist sina mammor och föräldrar sina döttrar. För kvinnor är det vanligare att utsättas för misshandel av en närstående än av en främling. Det motsatta gäller för män. Det är ingen skröna, utan ren fakta att den farligaste platsen för en kvinna ofta är hennes eget hem, i alla fall om hon delar det med en man.
De flesta fall där kvinnor mördas av sina män föregås av ett utdraget lidande där kvinnan misshandlas och kränks och upprepat överväger att lämna mannen, men inte kan eller förmår. Men det sker också att offren missar de varningstecken som finns och att omgivningen står helt frågande efter att en man dödat sin fru eller flickvän.
Att arbeta förebyggande, utveckla metoder för att nå riskgrupper och försöka urskilja mönster är något som Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet arbetat länge med. Nu antar Polisregion Mitt, där Uppsala län ingår, en liknande strategi. Genom en ny typ av dataanalys har man lyckats identifiera återkommande drag hos män som mördar kvinnor de lever i en parrelation med.
Bland de riskfaktorer som polisen kan peka ut är att männen uttryckt självmordstankar och att de använder strypgrepp i sin våldsutövning. Även att det riktas dödshot mot partnern är något som bör få varningsklockorna att ringa.
Förhoppningen är att de faktorer som nu identifierats ska leda till att polisens brottsförebyggande arbete mot mord av kvinnor i parrelationer förstärks. Det vore i så fall utmärkt, om än inte tillräckligt. Dataanalysens resultat bör även spridas till andra myndigheter.
Det är inte ovanligt att de kvinnor som mördas av sina män tidigare sökt hjälp av vården, socialtjänsten, polisen eller hos någon annan myndighet. Tyvärr ofta utan att bli tagna på tillräckligt stort allvar och utan att få den hjälp som behövts.
En granskning som tidningen Aftonbladet gjorde häromåret visar även att männen som dödar ofta haft omfattande myndighetskontakter innan dådet. Såväl sjukvården som socialtjänsten, polisen och Kriminalvården har känt till deras våldsamhet, svartsjuka och patologiska kontrollbehov. Ändå har ingen agerat för att erbjuda skydd för kvinnorna de lever eller levt med. Det är dags att det blir ändring.
Alla har rätt att bli tagna på allvar och få stöd och hjälp när man försöker bryta sig loss eller har flytt från en våldsam partner. Och alla människor har rätt att känna sig trygga i sitt hem - även kvinnor.