När Tidöavtalet lades på bordet för snart två veckor sedan blev reaktionerna kraftfulla. Kultur- och ledarsidor på vänsterkanten talade om demokratins upplösning, men långt fler än så ansåg att avtalet hade blott en stor segrare, Sverigedemokraterna.
L-ledaren Johan Pehrson med flera påpekade att avtalet tvärtom skyddade den oberoende kulturen och den fria pressen. Dessutom skulle public service slippa nedskärningar och ett grundlagsskydd för aborträtten utredas. Nåja, muttrade skeptikerna. Det stod i alla fall klart att Jimmie Åkesson fått diktera migrations- och kriminalpolitiken bokstav för bokstav. Paradigmskiftet hade inletts, ansåg man.
Socialdemokraterna har legat lågt i frågan om SD:s inflytande i svensk politik. ”SD är ett allvarligt hot mot demokratin”, skrev visserligen förre S-ledaren Stefan Löfven tillsammans med förre FP-ledaren Bengt Westerberg en vecka före valet (DN Debatt 4/9). Men när Magdalena Andersson i SVT:s Aktuellt fick frågan om hon stod bakom påståendet gled hon undan: ”Jag har inte sagt så”.
En annan som glidit undan i SD-debatten är Ardalan Shekarabi, av vissa utpekad som en framtida S-ledare. Han var tidig med att blicka mot Danmarks hårdare kriminalpolitik, riktad mot gängen. I söndags tog han bladet från munnen i en lång intervju. Han vill bryta med ”1970-talets ideologi” om att så få som möjligt ska vara inlåsta. ”Vi behöver ha en starkare repressiv stat som återtar kontrollen”, slog han fast (DN 23/10).
Partiledare Andersson följer upp med att prata om migrationen i Expressen två dagar senare. Hon tonar ner i stort sett alla migrationsförslag i Tidöavtalet och anser att paradigmskiftet på området skedde redan 2015. ”Att vi ska ha en stram migrationslagstiftning råder det ingen tveksamhet om”, säger hon. Hon vill inte ta avstånd från det omstridda förslaget om tiggeriförbud och för rättspolitiken ser hon snarare en risk att förändringen går för långsamt.
Trots att S backar kommer det inte att vara slut på övertonerna mot den nya regeringen. ”Ett dråpslag mot rättsstaten”, kallade MP:s språkrör Märta Stenevi regeringens politik vid onsdagen partiledardebatt i riksdagen. Fler kommer att följa efter. Men det står ändå klart att såväl regeringen och oppositionen står redo att ta sig an Sveriges verkliga problem, som tryggheten, energin och den ekonomiska nedgången.
En annan sak är vad spinn om politiska motståndare och agerande före och efter val gör med förtroendet hos väljarna. Politikerföraktet kommer antagligen att öka och det finns på sikt större faror mot demokratin än den ”fara mot demokratin” som varit så omtalad under 2022.