Alla barn och ungdomar borde få se fram emot sommarlovet. För hedersutsatta kan sommaren tvärtom innebära mer av övervakning och ofrihet – i värsta fall tvångsäktenskap. På senare år har en rad lagar skärpts för att komma åt problemet. Exempelvis trädde det utvidgade utreseförbudet just i kraft, 1 juni. Nu utreds även reglerna för utländska månggiften och fullmaktsäktenskap. "Syftet med utredningen är att ta fram förslag som återspeglar en skärpt syn på hedersrelaterat våld och förtryck", som det står i direktivet från justitiedepartementet.
Men som företrädare för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime påpekar i ett debattinlägg är det viktiga att lagarna implementeras (Dagens Samhälle, 10/6). I Jämställdhetsmyndighetens rapport "Bortförda barn och unga" kan man läsa att en majoritet av de bortförda barnen hade varit kända för socialtjänsten. Frågan är då om man, i åtminstone en del fall, inte hade kunnat agera i ett tidigare skede.
I myndighetens rapport nämns brister inom socialtjänsten, däribland bristande kompetens, otillräckliga rutiner och avsaknad av risk- och skyddsbedömningar. I rapporten står det dessutom att det vid flera intervjuer ”framkommer att de yrkesverksamma undviker vissa åtgärder av rädsla för att upplevas som rasister".
Ansvariga i tjänst undviker alltså att hjälpa barn och unga från hedersförtryck, av rädsla för att "upplevas" som rasister. Den som missköter sitt jobb på det sättet borde inse vad den gör sig skyldig till. Vad är diskriminering, om inte att frånta barn och unga rättigheter för att de råkar ha rötter i andra länder och kulturer? Att låta offren för hedersförtrycket vara kvar i en mardröm?
Det är bakvänt att vara så rädd för att bli kallad rasist, att man hellre väljer att agera diskriminerande och rasistiskt.
Tack vare föreningar som Glöm aldrig Pela och Fadime, Varken hora eller kuvad och Uppsalabaserade Tjejers rätt i samhället – samt återkommande kartläggningar och rapporter – är det numera inte politiskt gångbart att försöka förminska eller förneka hedersförtrycket. Det är bra. Den politiska viljan, och ny lagstiftning, finns. Men då får inte arbetet med att hjälpa utsatta halta, för brister hos ansvariga myndigheter. Det ska inte längre gå att skylla på okunskap eller rädsla för rasiststämpel.
Barn som känner oro inför sommaren behöver, utan minsta tvekan, veta att samhället står på deras sida.