Natten till onsdagen undertecknades ett historiskt samarbetsavtal mellan Sverige och USA. Om tidsplanen håller innebär det att USA från och med nästa höst får tillgång till 17 svenska regements- och övningsområden, varav Ärna är ett.
Det betyder inte att det kommer att vara en konstant amerikansk närvaro vid de utpekade platserna eller att vi får vänja oss vid att se amerikanska soldater på Uppsalas gator var och varannan dag. Däremot ges USA möjligheten att använda sig av dessa områden.
Avtalet liknar avtal som USA tidigare slutit med Norge, Estland, Lettland och Litauen. Även i Danmark och Finland kan det bli aktuellt.
Det är på sätt och vis talande att flera av frågorna till försvarsminister Pål Jonsson (M) efter att avtalet skrivits under handlade om att det inte fanns något undantag för kärnvapen i avtalet samt det faktum att amerikansk trupp på svensk mark kommer att lyda under amerikansk jurisdiktion, inte svensk.
Delar av svensk offentlig debatt verkar fortfarande befinna sig i ett slags neutralitetens – förlåt, alliansfrihetens – törnrosasömn. Men det är hög tid att vakna nu.
Syftet med avtalet är underlätta för USA, och i förlängningen Nato, att försvara Sverige, Finland och Baltikum. Vilken aggressor är det då man ska försvara våra länder mot? Det behöver inte sättas på pränt, det räcker med att blicka mot Ukraina för att förstå.
Kriget i Ukraina kommer i februari att ha pågått i två år (inget talar för att det är över innan dess) och Ryssland ställer sakta men säkert om till en krigsekonomi. Förödande för det allmänna välståndet i landet, men inte för de väpnade styrkornas slagkraft.
Försvarsmakten gör analysen att Ryssland redan om två år kommer att ha förmågan att bedriva omfattande militära operationer i Östersjön. Om sex till åtta år har den militära kapaciteten ökat så pass mycket att landet skulle kunna öppna en andra front i Europa eller Centralasien.
Man kan för all del vara motståndare till Nato och till bilaterala avtal som det Sverige nu slutit, men då är man svaret skyldigt hur Sverige på annat sätt ska kunna freda sig vid en militär konflikt med Ryssland. Att det nya avtalet innebär att det till och från landar amerikanska, militära flygplan ute vid Ärna, och att vi kanske får vänja oss vid att ibland se uniformerad personal från främmande makt släntra genom centrum, är ett billigt pris att betala för vår kollektiva säkerhet.
Det kommer fortfarande vara den svenska flaggan som hissas ute vid Ärna och de 16 andra svenska anläggningarna som berörs av avtalet. Och det viktiga är inte enskilda passager i överenskommelsen, utan att Sverige kommer att stå lite stadigare i en osäker tid.