Valrörelsen 1973 var på flera sätt lik dagens. Olof Palme varnade för högerextremism medan de borgerliga utmanarna hävdade att socialdemokratin saknade svar på de största samhällsfrågorna. En stor skillnad var att det skulle dröja tills i oktober 1973 innan Jom kippurkriget bröt ut och energikrisen var ett faktum. Vladimir Putin valde som bekant att inte ta hänsyn till de svenska valperioderna.
Att elpriset och elkrisen är en av valets största frågor blir uppenbart när det årliga underhållet av reaktorn Forsmark 1 på torsdagsförmiddagen seglade upp i topp på nyhetssajterna. Där fanns redan avstängningen av Ringhals 4 till och med november, på grund av skador som upptäckts vid samma rutinunderhåll. Också detta är helt normalt vid kärnkraftsdrift, men naturligtvis olyckligt just denna höst.
Var sjätte svensk, 16 procent, anser att ökade priser/inflation är den viktigaste valfrågan (DN/Ipsos 1/9). Det är bara fem procentenheter lägre än kriminaliteten och avspeglar sig i partiernas utspel under valspurten. Både Socialdemokraterna och Moderaterna vill försäkra sig om att elpriset inte avgör valet. S vill betala ut sammanlagt 90 miljarder kronor, oklart hur, medan M föreslagit ett högkostnadsskydd för elpriser som överstiger 1,00 kronor/kWh.
Fyra av tio svenska hushåll har en villa med äganderätt. Villaägarna har ett kraftigt inflytande på valresultatet och lobbyorganisationen Villaägarna kan ibland få motsvarande inflytande på politiken. För 15-20 år sedan gällde kampanjen fastighetsskatten som ”fick folk att gå från hus och hem”, nu är det elpriserna. Uppgifter om månadskostnader på upp till 25 000 kronor i december/januari figurerar.
Det finns all anledning för båda sidorna att hålla igen något på miljardrullningen, liksom för den tillträdande regeringen att hålla huvudet kallt. Att villor i södra Sverige uppvärmda med direktverkande el behöver någon form av stöd är uppenbart, men utformningen kommer att vara minst lika viktig som volymen.
Om några månader kan dessutom hushållens krav ha hamnat helt i skymundan. Till skillnad från reaktorunderhållet är nyheten att Lessebo Paper med 100 anställda stänger produktionen tills vidare (P4 Kronoberg 1/9) verkligt oroande, och det kan bara vara början.
En större elransonering som 1974 (som minskade förbrukningen med sex procent) kan bli aktuell igen, men det är på det strukturella planet de stora problemen finns. Politiska beslut har bidragit till känsligheten i ett system som i många år varit beroende av gaskranarna i öst. Inga stödmiljarder i världen kan lappa över hålen som uppstått.