Sakta men säkert börjar det sjunka in. Den potentiellt negativa effekt som följer av överdrivet skärmanvändande hos barn och ungdomar. Liberalerna har i flera omgångar det senaste året tagit upp hur barns såväl utveckling som fysiska och psykiska hälsa påverkas av stillasittande mobiltittande.
Också en undersökning under ledning av Sissela Nutley, doktor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, har kommit fram till att tonåringars sömnvanor och mående påverkas negativt av mobilanvändandet. Mobilerna följer med till sängen och i stället för att sova scrollar man sig igenom apparnas flöden.
Nu sällar sig även Kristdemokraterna till dem som både varnar för effekterna som de sociala medie-apparna har och som kräver lagstiftning för att reglera dessa. Till skillnad från Liberalerna, som argumenterat om lagstiftning på nationell nivå, vill KD göra de beroendeframkallande algoritmerna till en EU-fråga.
På DN Debatt (3/5) lanserar partiledare Ebba Busch, socialminister Jakob Forssmed och Alice Teodorescu Måwe, förstanamn på partiets EP-lista, ett fyrpunktsprogram för att på EU-nivå komma till rätta med vad man anser vara ett mycket allvarligt problem. De stora appföretagen måste dela med sig om hur deras algoritmer fungerar, det ska finnas EU-krav på olika typer av begränsningar, bolagen måste kunna visa att deras produkter inte leder till beroende och, slutligen, ålderskontrollerna måste fungera.
Detta för att ”skärmanvändningen tränger undan sådant som vi vet är grundläggande för att vi ska må bra” och att ”telefonerna stjäl hänsynslöst av tiden för lek och träning, för sömn och återhämtning, för relationer och gemenskap”.
Det är svårt att invända mot det resonemanget. Många studier pekar i samma riktning.
Men såväl Kristdemokraternas som Liberalernas sätt att angripa frågan missar det viktigaste: det är föräldrarna – inte appbolagen, inte EU, inte den svenska staten – som har valt att sätta mobiler i händerna på sina barn, som ser surfplattan som en lite väl effektiv barnvakt. Det spelar ingen roll hur beroendeframkallande algoritmerna är, om man är skärmlös.
I bästa fall kan de olika regleringsförslagen fungera normerande. Ge råg i ryggen till de föräldrar som kämpar med att begränsa barnens skärmtid samtidigt som ”alla andra får”, men också ge en rejäl tankeställare åt föräldrar som fram till nu inte insett hur deras barns utveckling faktiskt påverkas av att redan i lågstadieåldern ha en egen smartphone.
Det är svårt att vara förälder, skriver Kristdemokraterna. Så är det, men ibland måste man våga fatta svåra beslut. Till exempel om mobiltelefoner.