En bra tumregel i livet är att om någonting låter för bra för att vara sant, så är det heller inte sant. Det är en devis som nog många kommuner och småsparare just nu önskar att de hade hörsammat, när fastighetsbolaget SBB nu sjunker som en sten på börsen.
SBB grundades så sent som 2016, men har med sina förvärv av så kallade samhällsfastigheter gick som en raket på börsen, tills höjda räntor gav bolaget problem. Aktiekursen har rasat under längre tid, för att nu befinna sig i fritt fall.
Men fram tills utförsåkningen började var affärsidén närmast förföriskt enkel, att med hjälp av låga räntor kunna köpa till exempel lokaler för äldreboenden, skollokaler och liknande av kommuner för att sedan hyra ut dem till samma kommuner som nyss sålt. Eftersom verksamheterna som bedrivs i lokalerna oftast är att betrakta som kommunal kärnverksamhet, kunde man vara tryggt förvissad om att hyresintäkter skulle kunna fortsätta att ticka in oavsett konjunkturens toppar och dalar.
Lägg därtill att bolagets grundare och vd Ilija Batljan har varit bra på att sälja in sin affärsidé och det är inte konstigt att småspararna har köpt aktier och drivit upp aktiekursen. Många institutionella investerare har dock varit betydligt mer tveksamma till bolaget och hållit sig borta. Detta borde förstås ha fungerat som en varningsklocka för både privatpersoner och kommuner, men när allt går bra är det lättare att slå dövörat till.
För kommunerna har SBB erbjudit en möjlighet till snabba pengar. Genom att sälja fastigheter har man fått loss kapital till andra investeringar, samtidigt som man har kunnat fortsätta bedriva samma verksamhet i lokalerna genom att hyra dem av SBB.
Redan innan Ilija Batljans skapelse började skaka på börsen borde dock kommunerna ha funderat i det långsiktigt kloka att avhända sig fastigheter centrala för den kommunala kärnverksamheten. Visst, pengar i handen och någon annan tar hand om besvärliga saker som underhåll och renovering, men det är ett stort vågspel att göra sig så beroende av privata aktörer. Ju mer man sålt, desto svagare förhandlingsställning får man den dag hyran och andra villkor ska omförhandlas.
Nu ångrar nog både en och annan kommunledning att man sålt fastigheter till SBB, men det är så dags. Förhoppningsvis kan det här få fler, både småsparare och kommuner, att inse att det inte skadar att vara försiktig och att tänka långsiktigt.
Kommunernas smala lycka är att fastigheterna inte försvinner om det värsta sker med SBB, värre är det för de privatpersoner som äger aktier i bolaget. Tyvärr var nog allt för bra för att vara sant.