Det finns några förmildrande fakta om coronaviruset, som riskerar att komma bort i den allmänna oron. Främst är det att smittspridningen i Kina har hävts. Under två dygn i Hubeiprovinsen (13-14/2) smittades 20 000 personer, en vecka senare var antalet nere i något hundratal. I går och i förrgår smittades 40 respektive 44 personer, i hela Kina.
Ett annat gott tecken gäller att när smitthärdarna väl identifierats (Kina, Sydkorea, Norditalien och Iran) och åtgärder vidtagits, så sker ingen cirkulär smittspridning. Det vill säga att exempelvis Sverige får nya smittfall när personer reser in från dessa länder, särskilt från Italien, men att smittan hittills inte spridits vidare inom landet.
Den tredje förmildrande omständigheten är virusets farlighet. Att gamla och sjuka får en infektion som leder till döden händer hela tiden och överallt, men får sällan så mycket uppmärksamhet som den senaste tiden i Kina och Italien. Jämförelser med vanlig säsongsinfluensa är vanskliga då denna sällan leder till vårdbesök. Men att dödligheten för corona inte sticker ut, det kan ändå konstateras.
När börsen rasar och mängder av stora evenemang ställs in orsakar det stor oro i sig. Men med börsen ska man komma ihåg att det ingår i grundfunktionen att alltid måla upp ett ”worst case scenario”. Precis som att vinsterna tas ut i förskott, tar man ut förlusterna. Räkna alltså med börsyra om faran skulle vara över om några månader, likt 2001 och 2010.
Att ställa in möten och stora evenemang är verkligen att ta det säkra före det osäkra. Besluten står inte i proportion till riskerna, men kan ändå vara riktiga då rörelser över landsgränser gör kontrollen så mycket svårare. Man ska också komma ihåg att det var det kinesiska beslutet att stänga av Hubeiprovinsen som fick bukt med smittspridningen. Samma åtgärd genomförs nu i norra Italien.
Gränsen mellan att ta det säkra före det osäkra och att skapa oro i onödan kan vara hårfin. I Sverige går den kanske vid att stänga skolor, flera i Stockholmsområdet och på måndagen Celsiusskolan i Uppsala. Ineffektivt och orosskapande, enligt statsepidemiologen Anders Tegnell.
Det har bara gått drygt tio år sedan Sverige fattade ett beslut som verkligen var att ta det säkra före det osäkra: att vaccinera hela befolkningen mot svininfluensan. Det gjordes på lösa grunder och blev som bekant varken bra eller säkert. Rädslan för att göra fel kan leda fel. Ett politiskt ledarskap kräver både att man vidtar alla säkerhetsåtgärder och samtidigt säger: Det finns ingen anledning att vara orolig.