”Det är förenat med svårigheter att ha väsentligt högre marginalskatter på arbetsinkomster än på kapitalinkomster.” Svensk skattepolitik kan destilleras till de 42 sidor som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) och Konjunkturinstitutet (KI) publicerade under onsdagen. Meningen ovanför är ett destillat av rapporten.
SNS och KI har jämfört Sveriges skattesystem med övriga OECD-länder. Skattekvoten, alltså skatterna som andel av BNP, ligger en bit ovanför grannländerna i Norden. På EU-nivå ligger vi fem procentenheter över snittet, och nästan 10 procentenheter högre än OECD-snittet. Detta trots att skatterna på arbete sänkts med 250 miljarder kronor sedan år 2000. Det säger mycket om behovet av nya reformer.
Främst är det marginalskatten som sticker ut. Trots att värnskatten slopas i och med Januariavtalet är marginalskatten fortsatt bland OECD:s högsta. Avtrappningen av jobbskatteavdraget 2016 höjde i praktiken marginalskatten med 3 procent, medan de flesta OECD-länder de senaste 20 åren sänkt den markant.
Även löneskatterna är högre än i omvärlden. Skattekilen, alltså skillnaden mellan arbetsgivarens kostnad för en arbetstagare och det som arbetstagaren får på kontot, är därför i dag 51 procent. Varje krona som trillar in på kontot den 25:e kostar arbetsgivaren två kronor.
Det slår hårdast mot anställda inom hemtjänsten som är ensamstående med två barn. En sådan person har enligt rapportens typfall den i särklass största kilen jämfört med EU och OECD. Gruppen har faktiskt fått se sin kil öka sedan finanskrisen, medan den i övriga Sverige i snitt sjunkit under samma period. En absurd effekt av skattesystemet är alltså att en löneökning för de lägst avlönade kostar mest.
Det är dåligt med för höga skatter i de lägsta och högsta inkomstskikten. Folk med låg utbildning eller liten erfarenhet kostar för mycket att anställa. Och när 75 kronor av varje extra intjänad hundralapp går bort i skatt minskar höginkomsttagare sin arbetsinsats.
I stället startar fler eget bolag för att leva på utdelning snarare än lön. Utdelningar inom fåmansbolag har i Sverige ökat från 30 till 100 miljarder kronor sedan 2007. Det urholkar den viktiga skattebas som arbete och löner utgör, vilket är den svårighet som citatet i början ringar in.
Regeringen har försökt stävja detta genom att strama åt 3:12-reglerna för utdelning i fåmansbolag. Men samtidigt lättar man på kapitalkraven för att starta aktiebolag. Risken är alltså att urholkningen av skattebasen fortsätter.
Under onsdagen meddelade Centerpartiet att man i budgetförhandlingar fått igenom en skattesänkning på 137 kronor i månaden för boende i cirka 80 glesbygdskommuner. Partiledare Annie Lööfs motiv är att skatteklyftan mellan stad och land ska minska. I ljuset av SNS och KI:s rapport är det inte den inomsvenska men den utomjordiska klyfta till övriga världen som politiker borde fokusera på.