I förra veckan meddelade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen avser att gå vidare med förslaget om att slopa straffrabatten för kriminella ungdomar mellan 18 och 20 år. Efter att ha varit hos lagrådet kommer nu lagändringen att landa i riksdagen där det sedan länge finns en majoritet – bara Vänsterpartiet är uttalat emot - för en straffskärpning för unga människor som begår många och allvarliga brott.
Att detta äntligen blir verklighet är fullt rimligt. 18-20-åringar som gör sig skyldiga till rån, grov misshandel, våldtäkt, grov utpressning, grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott hör hemma i fängelse och ingen annanstans. Människor ska inte behöva leva i skräck för att våldsverkare knappt hinner bli dömda innan de är ute på gatan igen.
Enligt den schablon som domstolarna arbetar efter i dag får en åtalad och dömd 18-åring i regel en nedsättning av straffet med 50 procent. En 19-åring får straffet minskat med en tredjedel och den som är 20 år med en fjärdedel. De mildare straffen för brottslingar som inte fyllt 21 har en lång rättslig tradition i Sverige och infördes redan på 30-talet av en av Morgan Johanssons föregångare, den socialdemokratiska justitieministern Karl Schlyter.
Den bakomliggande orsaken var att man ansåg att det fanns goda skäl att visa större tolerans mot unga kriminella eftersom de sällan var lika förhärdade som äldre brottslingar, samt att de straff som ges till vuxna ibland kunde vara direkt skadliga att använda mot unga eftersom de drastiskt minskar risken för att ungdomen efter domen ska kunna välja ett annat liv än det på samhällets skuggsida.
Nu har pendeln dock svängt, vilket var i det närmaste oundvikligt. De senaste åren har allt fler unga misstänkts för grova brott i Sverige. Den växande gängkriminaliteten i flera större städer har lett till att tonåringar tidigt dras in på en brottslig bana.
När de kommer upp i 18-20-årsåldern har de ett digert brottsregister och de gärningar de begår är så grova att om en person över 21 varit gärningsmannen hade denne dömts till ett långt fängelsestraff eller till och med livstid. Utifrån den utveckling som skett finns det inte längre någon anledning att ge ungdomsrabatt. Myndigheternas insatser måste ha ett större fokus än i dag på att förhindra att gängkriminella ungdomar begår nya brott och på att skydda allmänheten för deras framfart.
Det enda sättet att effektivt göra det är inlåsning och övervakning. Mördare, våldtäktsmän och andra grova brottslingar hör, oavsett ålder, hemma hos kriminalvården och inte hos socialtjänsten.