Vissa gamla Uppsalapolitiker tar nog fortfarande omvägar runt Vaksala torg, någon enstaka har inte satt sin fot på kullerstenarna sedan 2007. Musikens hus eller konserthuset var en stridsfråga i Uppsala under decennier. Det går att tänka sig att ett nytt konstmuseum kan röna samma öde, om och när det kommer på plats.
Detta rör ändå bara två byggnader. Irritationen om huruvida den framtida kollektivtrafiken går på spår eller väg kommer att bli ännu mer påtaglig. Det fragila mittenstyret i Uppsala beslutade på måndagen att gå vidare med förslaget om spårväg. Beslutet var ett inriktningsbeslut för att ansöka om statlig finansiering om spårväg. Det slutliga beslutet om Uppsalas kollektivtrafik fattas 2021.
Motivet för mittenstyret S, MP och L samt V är framför allt den högre kapaciteten i ett spårvagnssystem när sydöstra Uppsala växer kraftigt, med 33 000 nya bostäder. ”Givet tillväxten … blir kapaciteten central i avgörandet om teknikval”, skriver de tre styrande partierna (UNT Debatt 30/3).
M, KD, C och SD reserverar sig mot beslutet. Enligt Moderaternas yttrande blir de så kallade superbussarna BRT (Bus Rapid Transit) både billigare och kan tas i bruk snabbare. C och SD drar i huvudsak samma slutsatser och förordar BRT, medan Kristdemokraterna röstar emot båda förslagen. Enligt KD är det av flera skäl alldeles för tidigt att bestämma slag av kollektivtrafik i centrala Uppsala, till skillnad från sträckan Bergsbrunna-Gottsunda.
Efter beslutet kommer det att ta ytterligare åtta år innan den första spårvagnen kan rulla från den nybyggda stationen i Bergsbrunna, 2029. Två val kommer att ha ägt rum till Uppsala kommunfullmäktige, som då kan ha en helt annan politisk sammansättning.
Det är inte fel i sig att fatta beslut, att sätta ned foten och ha visioner för ett växande Uppsala. Det är alltid lättare att säga nej, att hänvisa till en skakig byggkonjunktur eller, som nu, till coronakrisen. Det är lättare att utreda lite till, att dra frågan i långbänk, i stället för att riskera att göra fel. Men det är uppenbarligen något fel med kompromissvilligheten i Uppsalapolitiken. Utredningar och konsulter leder inte till klarhet, bara till djupare skyttegravar.
Gränby kommer att få sina arenor och sina snabbussar, men från centrum och söderut är låsningen total. För kollektivtrafiken, för Ultunabron och säkert för en hel del annat vad gäller bostäder och naturskydd. Någon lösning blir det till slut, men till skillnad från ett hus blir det omöjligt att ta omvägar runt sjutton kilometers spårvagnslinje i Uppsala.