Sedan i onsdags är svenska skolors resultat inte längre offentliga. Bakom beslutet, från Skolverket, finns en policyändring hos Statistiska centralbyrån och en dom från Kammarrätten. Domen gick ut på att uppgifter om skolorna inte längre ska vara offentliga, då informationen kan påverka enskilda friskolors affärsverksamhet. Och eftersom Skolverket menar att villkoren för kommunala och fristående skolor måste vara likvärdiga, offentliggörs inte heller de kommunala skolornas resultat.
Det här har förstås fått hård kritik. Inte minst av utbildningsminister Anna Ekström (S), som tidigare i veckan gav Skolverket och SCB i uppdrag att senast i dag "redovisa hur det nya läget kan lösas" (SVT, 1/9).
Barns kunskaper ska inte vara företagshemligheter, understryker ministern. De flesta, från höger till vänster, är överens om det. Även Friskolornas riksförbund var tidigt ute och meddelade att "uppgifterna borde lämnats ut”.
Centerpartiet har dock uttryckt det motsatta. Partiet har kallat offentlighetsprincipen för skolföretag för "ett angrepp på den fria företagsamheten". Nu motiverar partiet sin hållning med att ett offentliggörande av uppgifter skulle innebära administrativa kostnader för mindre friskolor.
Om det nu skulle vara fallet går det säkerligen att lösa på annat sätt än att hemligstämpla viktiga uppgifter om skolor.
Även Sverigedemokraterna sticker ut i tidningen Skolvärldens enkät till riksdagspartierna (20/8). Enligt Patrick Reslow (SD) är det "ganska svårt att särskilja just skolor som drivs tex i bolagsform från andra typer av bolag". Därför kan alltså offentlighetsprincipen inte gälla för fristående skolor, menar han.
Vad de båda partierna tycks bortse ifrån är att skolor finansieras med skattemedel. Vi ska som medborgare rimligtvis kunna se vad skolorna, kommunala som fristående, gör. De senaste årens avslöjanden om extremister som driver friskolor borde ha fått varje beslutsfattare att inse hur viktigt det är med insyn och öppenhet.
Utan information blir det även svårt för kommuner och stat att veta hur det går för eleverna, och att styra resurser. Det blir också omöjligt för föräldrar och elever att göra välinformerade val. Nog borde det väga tyngre än eventuella ekonomiska intressen.
Stödet för friskolor och skolföretag lär knappast öka av att rimliga krav på transparens och redovisning kallas "angrepp på fri företagsamhet".
Offentligfinansierad verksamhet bör, som i det här fallet, lyda under offentlighetsprincipen. Ju snabbare uppkomna situation rättas till, desto bättre.