I torsdags (18 juli) rapporterade UNT på nyhetsplats att nästan var tionde Uppsala-elev har så mycket ogiltig frånvaro att deras studiebidrag dras in.
Lärare och skolledning, föräldrar och elever måste gemensamt råda bot på skolket.
Självklart finns elever med svåra familjesituationer, psykiska problem och andra goda anledningar till att skolan känns som en allt för hög tröskel att ta sig över. Men dessa är inte i majoritet – och de som helt enkelt hellre gör annat får ofta gömma sig bakom den gruppen. De som har livet emot sig bör få stöd och hjälp att komma tillbaka, men den som snarare slåss mot lathet bör känna ett eget ansvar.
Oavsett insatser från skolan och föräldrar är det i slutändan eleven som måste gå dit. Man bör därför tidigt markera mot elever som stannar hemma och vara tydliga med att närvaro är en förutsättning för att få bidrag. Skolan kan själv välja om och när man rapporterar frånvaro till CSN, som ansvarar för studiebidraget. Ingen vinner på att skolan låter skolket fortgå en längre tid.
Kontakten med den skolkande eleven sköts bäst av skolan själv, som känner till elevens situation. Ändå gör CSN ett försök med kampanjen ”Palla skolan” där man vill nå fram till eleven och via en hemsida skapa ett verktyg som ska få elever att orka gå till skolan. Sajten för tankarna till en förälder som försöker nå fram till sin tonåring genom att använda sig av slang, men misslyckas fatalt. Den som besöker hemsidan kan välja mellan att få ”pepp”, ”varningar” och ”hjälp”, beroende på varför man väljer att skolka. Varningarna kretsar kring den monetära förlusten, och eleven påminns om att man utan bidrag varken kan gå på bio, resa eller köpa kläder. Men det är ju kunskap, inte pengar, som ska vara huvudanledningen för elever att gå till skolan. Så kallade varningar borde därför beröra vad dåliga kunskaper och utebliven gymnasieexamen får för följder på arbetsmarknaden, den personliga utvecklingen och det framtida livet.
I Sverige i stort har 28 000 elever skolkat det senaste året, och över en tioårsperiod har siffrorna fördubblats. På Realgymnasiet i Uppsala har man i stället lyckats minska andelen skolkare med indraget studiebidrag från 19,5 till 3,5 procent, allt på bara två år. Rektorn Diana Åhlén säger att de bland annat infört mindre studiegrupper och satsat på att bygga relationen mellan lärare och elever. Det är upp till läraren att göra det kännbart för den elev som hoppar över en lektion, och med mindre grupper och nära kontakt med läraren blir det svårare att missa eller avstå lektionen.
När CSN i samband med sin kampanj frågade elever vad som skulle få dem att gå till skolan menade en elev att skuldbeläggande kommentarer om att man bör skatta sig lycklig som har en skola att gå till inte ger effekt på skolkande elever. Det är bra att kunna räkna med att få utbildning, men det är sorgligt att ta den för given. Den som skolkar bör reflektera över chanserna den väljer bort.