De senaste åren har Sverige drabbats av flera allvarliga skolattacker. Den senaste på Latinskolan i Malmö i slutet av mars där en 18-årig elev gav sig på två kvinnliga lärare i 50-årsåldern med hammare, yxa och kniv. Lärarna avled av sina skador och 18-åringen ringde själv polisen efter dådet och förklarade att han hade ”mördat två personer för att han hatar dem”.
Att dödligt våld allt oftare förekommer i skolans värld är oroväckande. Det som ska vara en trygg plats för både elever och skolpersonal där kunskap och utveckling står i fokus, har blivit en måltavla för unga som vill skada sin omgivning. Självklart måste samhället agera för att sätta stopp för våldet och för att skydda både barn och vuxna.
Därför är det utmärkt att regeringen nu beslutat sig för att bjuda in fackföreningar, organisationer och myndigheter för att diskutera säkerheten i den svenska skolan.
Vad man redan kan se är att allt fler skolor låser sina dörrar, inför passerkort, sätter upp kameror och inför strikta regler om vem som får vistas i skolan och när. I Uppsala lyfte moderaterna häromåret frågan om att införa metalldetektorer och väktare i kommunens gymnasie- och grundskolor. Även om det på flera sätt är fullt förståeligt är det en sorglig utveckling. Skolan har alltid varit en öppen plats och plötsligt stängs våra barn och unga in i låsta fästningar.
Det går inte att blunda för de signaler det skickar, såväl medvetet som omedvetet. Det är rimligt att ställa frågan om vi verkligen vill att läroanstalter ska bygga murar mot omvärlden och om det är det bästa sättet att motverka våldet eller om alla dessa säkerhetsanordningar i stället skapar mer otrygghet och obehag?
I de flesta fall, till exempel det i Malmö, har varken låsta dörrar eller kameror haft någon effekt eftersom det varit en elev på skolan som bestämt sig för att attackera lärare eller skolkamrater utan att bry sig om sig om vilka som ser eller hamnar emellan.
För att motverka den typ av våld som drabbat svenska skolor är det därför de förebyggande åtgärderna allra viktigast. Skolans personal måste vara uppmärksamma och tillsammans med föräldrar omedelbart hantera eventuella konflikter och agera när unga börjar uttrycka sympati för extremistiska ideologier eller visar våldstendenser. Dessutom bör den fysiska skolmiljön alltid utformas på ett sätt som främjar trygghet, lugn och studiero. Utan glasväggar och stora öppna ytor. Om det värsta skulle ske är det också viktigt att vet hur man ska agera för att in- och utrymma.
Alla har rätt att känna trygghet i skolan. Både lärare och elever. Men skolan bör så långt det går också vara en öppen plats och inte ett slutet fort. Accepterar vi låsta dörrar, metalldetektorer och övervakningskameror i varje korridor har våldet vunnit.