En diplomatisk kris om mänskliga rättigheter bryter ut mellan diktaturen Saudiarabien och demokratin Kanada. Länder som Egypten, Bahrain och Ryssland sluter upp bakom det saudiska kungadömet. Men västvärlden mumlar. Det är ingen vacker syn.
Bråket startade när Kanadas utrikesminister Chrystia Freeland i förra veckan fördömde arresteringen av människorättskämpen Samar Badawi, syster till den fängslade bloggaren Raif Badawi som har sin familj i Kanada. Riyadh svarade med att sparka ut den kanadensiska ambassadören och kalla hem sitt eget sändebud i Ottawa, frysa handelsförbindelserna mellan länderna, avbryta studentutbytesprogram och stoppa direktflygen till Toronto. En tydlig saudisk varning alltså: Att uttrycka kritik när Saudiarabien griper och fängslar människorättsaktivister på godtyckliga grunder – det gör man inte ostraffat.
Det borde inte vara svårt för demokratiskt sinnade personer att sluta upp bakom utrikesminister Freelands kritik av Saudiarabiens människorättsbrott, och att fördöma den totala överreaktionen från saudiskt håll. Men Saudiarabien är en stark maktfaktor i Mellanöstern och världens största exportör av olja. Därför trippar västvärlden på tårna inför den saudiska diktaturen. USA, som under Donald Trumps presidentskap knappast yttrat ett enda kritiskt ord om de styrande i Riyadh, nöjer sig med att lakoniskt konstatera att ”både Kanada och Saudiarabien är nära allierade med USA”. Även från EU har det varit tyst. ”Vi kommenterar inte bilaterala relationer” sade Maja Kocijancic, talesperson för EU:s utrikestjänst, när hon mötte pressen häromdagen. Sverige och Tyskland, två länder som har egna erfarenheter av att drabbas av Saudiarabiens vrede, ligger också lågt och aktar sig för att markera mot kungadömet.
Det är beklagligt. För i en tid när den liberala demokratin utmanas i land efter land och när rena diktaturer, som Kina, flyttar fram sina positioner är det extra viktigt att försvara mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Och så länge Donald Trump är president i USA, faller ett tungt ansvar på EU. De europeiska ledarna borde skräpa tonen mot Riyadh.
Västvärlden behöver också se med mer nyktra ögon på Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman. När han blev kronprins i fjol var det många i väst som var optimistiska. Kronprinsen sågs som en frisk fläkt i det konservativa kungadömet, bland annat för att han ville tillåta kvinnor att köra bil. Men Mohammed bin Salman är knappast ute efter att demokratisera landet. Det senaste året har regimen slagit hårt mot aktivister och politiska motståndare. Och utrikespolitiskt har Saudiarabien förvärrat läget i en redan konfliktfylld region. En sådan regim förtjänar kritik. Av fler än Kanada.