I går, den 29 juli, inföll “Overshoot Day”, vilket innebär att de förnybara resurserna är slut för i år, och att jordens befolkning numera lever för över sina tillgångar. Det är nätverket Global Footprint Network som står för mätningen, och datumet är det tidigaste som hittills har uppmätts. För bara femtio år sen inträffade datumet så sent som i december.
Siffrorna innebär att vi lever som om vi hade 1,7 planeter till vårt förfogande. Hade alla levt som man gör i Sverige hade vi behövt 4 jordklot. Överkonsumtion och överexploatering minskar den biologiska mångfalden och snabbar på klimatförändringarna. Att säga att utvecklingen inte är hållbar är att sparka in en öppen dörr.
Klimatfrågan har allt mer kommit att dominera nyhetsflödet. Larmrapporter som visar växthuseffektens dramatiska konsekvenser i relativ närtid, överenskommelser som inte är tillräckligt ambitiösa och klimatmål som ingen tror kommer realiseras. Det senaste året har nyordet “flygskam” slagit igenom. Somliga tycker att de som flyger mycket eller flyger över huvud taget bör skämmas för det på grund av flygets klimatpåverkan.
Men att skapa en skamkultur kring flygresandet gör föga nytta. Klimatfrågan kan inte delegeras ut till att lösas av enskilda individer, då det till sin innersta natur är ett kollektivt problem.
Begreppet allmänningens dilemma beskriver problemet med klimatet och varför det så svårt att lösa: Alla människor tjänar kollektivt på att mindre växthusgaser släpps ut. Så vi har en värld kvar att leva på imorgon och så vidare. Samtidigt tjänar alla människor individuellt på att släppa ut växthusgaser. Det är skönare att ta bilen till jobbet än att åka buss. Att flyga utomlands tycker vi om, och likaså att kunna konsumera billigt. Mekanismen förstärks ytterligare av att alla länder dessutom tjänar individuellt på att släppa ut växthusgaser, även om alla länder tillsammans inte tjänar på det.
Klimatet ägs kollektivt av i princip alla världens människor. Då krävs kollektiva, politiska lösningar. Det handlar framförallt om att styra om incitamenten för den enskilde. Att höga utsläpp beskattas hårt, oavsett vad och var de kommer ifrån, så miljövänliga varor kan konkurrera. Samt att klimatfarliga produkter förbjuds om tillräckliga skäl föreligger. Den vägen som redan är inslagen, med andra ord.
Det var också på så sätt man lyckades vända utvecklingen mot allt större hål i ozonlagret på åttiotalet. Länder runtom i hela världen förbjöd användningen av freoner och CFC, de ämnen som låg bakom problemet.
Problemet med dagens växthuseffekt är självklart av en helt annan kaliber än ozonlagret. Men det illustrerar ändå hur och att globala och kollektiva problem kan lösas. Det var med politik och inte genom att belägga någon med “freonskam” som ozonlagret räddades.