Sexköp av barn kräver hårdare domar

En ny rapport visar hur sällan straffet för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling leder till fängelse.

Straffen har skärpts för sexualbrott mot barn men en ny rapport visar att mer behöver göras.

Straffen har skärpts för sexualbrott mot barn men en ny rapport visar att mer behöver göras.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2022-07-12 14:30
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Från politiskt håll råder det sällan konsensus under ett valår. Undantaget är förslag om skärpta straff för sexualbrott som alla vill se, om än på lite olika sätt. Det politikerna säger låter intuitivt mycket effektivt. En rapport (2022:4) från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att hårdare straff inte nödvändigtvis är den bästa lösningen.

Det är inte länge sedan straffen höjdes för just köp av sexuell handling av barn. Sedan den 1 januari 2020 har straffskalan höjts, från två till fyra år som maximalt fängelsestraff.

Straffskalan är precis vad det låter som; spannet mellan det högsta och det lägsta straff som kan utdelas när någon döms för ett visst brott. Beroende på var dessa gränser dras i lagtexten aktualiseras sedan olika regler för polisens och juridikens befogenheter. Var på straffskalan ett straff hamnar beror till stor del på omständigheterna i fallet som antingen kan vara försvårande eller förmildrande. Brottsoffrets beroendeställning, alkoholpåverkan, åldersskillnad eller psykiska ohälsa är exempel på relevanta försvårande omständigheter.

Det finns inget facit för hur svår en försvårande omständighet måste vara för att straffet ska höjas si eller så mycket. Det avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet och praxis – det vill säga våra domstolar. Deras svar blir oftast frivårdspåföljder – såsom skyddstillsyn, villkorlig dom, samhällstjänst, ofta i kombination med dagsböter. Trots straffskärpningen 2020 är andelen som döms till fängelse fortsatt låg. I alla fall där det dömts till fängelse, både året innan och efter straffskärpningen, har detta gjorts eftersom andra brott begicks samtidigt, bland dem våldtäkt mot barn och övergrepp i rättssak.

Rapporten visar även på problem utanför det strikt juridiska. Polisen saknar specialutbildad personal och arbetet spretar mellan regioner. Mörkertalet av utsatta barn bedöms vara stort, och hälften av alla utredningar som inleds läggs ner. Bara runt en tredjedel av anmälningarna kommer från målsäganden själv. Detta är oroande, eftersom alla fall där målsäganden inte deltar i utredningen blir nedlagda. Att ytterligare en straffskärpning, som regeringen presenterade i våras, skulle öka anmälningsbenägenheten finns det få belägg för.

Det är enkelt att säga hårdare straff, men inför valet i september bör alla partier ta sig en ordentlig funderare på vad som faktiskt skulle leda till hårdare domar.