Efter fem kvinnomord på kort tid, har frågan om mäns våld mot kvinnor hamnat högst upp på den politiska dagordningen. Det är inte en dag för tidigt. För bakom de uppmärksammade morden döljer sig ett enormt mörkertal av offer där förövaren är ens egen partner. Hot, misshandel, psykisk nedbrytning och isolering. Listan är, tyvärr, lång.
Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) blixtinkallade därför till en överläggning med samtliga riksdagspartier, flera myndigheter och organisationer i frågan i fredags. Och på en pressträff vid lunchtid samma dag presenterade Stenevi, inrikesminister Mikael Damberg (S) och justitieminister Morgan Johansson (S) vad man kommit fram till.
Regeringen vill vidta ett antal skarpa åtgärder för att motverka utvecklingen. Det handlar bland annat om att utöka kvinnofridskränkning till att omfatta förtal och om att fotboja blir förstahandsåtgärd vid utvidgat kontaktförbud. Straffen för att överträda ett kontaktförbud ska också skärpas: påföljden ska alltid bli fängelse.
Därutöver vill regeringen göra det lättare att ge kontaktförbud gällande den gemensamma bostaden. Som Morgan Johansson uttryckte sig på pressträffen: ”Mannen ska åka ut ur bostaden, inte kvinnan.” Redan innan sommaren är det tänkt att förslagen ska överlämnas till lagrådet. Utöver dessa punkter är partierna sedan tidigare överens om att höja minimistraffet för kvinnofridskränkning och att höja straffet vid överträdelse av kontaktförbud.
Samtliga förslag är rimliga. Men varför nu och inte för 10, 15 eller 20 år sedan. Det finns en dubbel tragik i att det ska krävas medialt uppmärksammade mordfall för att regeringen ska reagera på vad som länge varit känt: hur många som far illa i relationer och hur bristfälliga verktygen har varit för att bekämpa detta.
Dessutom är det åtgärder som, även om de kan göra livet lättare för alla dem vars partner eller före detta partner hotar trygghet, välbefinnande och liv, tyvärr inte kommer att hjälpa dem som har det allra värst. För grov partnermisshandel och mord mot närstående har högre straff väldigt liten avskräckningsrisk. Där har det redan gått för långt.
Men för många kvinnor – och män – som befinner sig i en destruktiv relation eller som förföljs och hotas av sin tidigare partner är detta åtgärder som har alla möjligheter att göra skillnad. Bara senfärdigheten är att beklaga.
För att morden ska bli färre, krävs andra åtgärder. Regeringen har lovat att återkomma med fler åtgärder. Då måste även lösningar för de grövsta brotten finnas med.