Först hade ett splittrat Kristdemokraterna sitt riksting. Sedan var det dags för Nyamko Sabuni att försöka ena opinionskrisande Liberalerna vid landsmötet. Och på fredagen möttes partistyrelsen i S för att ta fram en mellanvalsstrategi. ”Det är ett allvarligt läge”, sade Karl-Petter Thorwaldsson om partiet som enligt flera mätningar inte längre är störst, i så fall för första gången i Sveriges demokratiska historia.

Men när Jimmie Åkesson nu tas emot vid Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro är det som en av de mest framgångsrika partiledarna i Sverige i modern tid. ”Vi växer för att vi har rätt. Vi beskriver verkligheten på ett sätt som många väljare känner igen sig i”, sade han till SVT i torsdags.

En alternativ förklaring är att SD växer för att andra partier hela tiden ger dem rätt. Som när själva statsministern och ledaren för det största partiet i oktober säger att han vill halvera flyktingmottagandet. Eller när alla tävlar om politiska förslag som gynnar landsbygden. Eller bara när SD utesluts från allt från gängsamtal till bredare inflytande genom Januariavtalet.

Sverigedemokraterna har kunnat framställa sig själva som ett välfärdsparti, utan att precisera varifrån resurserna ska komma. Populismen blandas med att backa från gamla högerståndpunkter, som i abortfrågan och EU, och att försöka minimera de rasistiska utspelen från mer framstående medlemmar.

Andra partier kan ibland vara stolta över sitt ursprung, medan SD enbart vill förtränga sitt. Det är också några år sedan man hörde företrädare hänvisa till Ungern och säga sådant som att man ”ska ta itu med pressen”. Vilket inte betyder att åsikterna inte finns. De bubblar också fram nu och då när en viss sorts konst, public service eller någon annan ”vänsterliberal smörja” ska kommenteras.

Avgörande för SD:s framtid blir om tryggheten och välfärden kan garanteras på 2020-talet. Drastiskt minskat utanförskap, integration och att bemanna välfärden med personal, det är tre områden som hänger intimt samman. Uppgiften är gigantisk för den nuvarande och kommande regeringar.

Det sägs ibland att Jimmie Åkesson är på väg att uppfylla sin dröm om ett högerblock, när nu M och KD signalerar att de ska börja tala med honom. Det är inte alls säkert. Mycket tyder i stället på att Åkesson lever sin dröm i realtid som ledare för Socialdemokraterna 2.0, ett folkhemsparti som bara beskriver problem utan krav på hållbara lösningar. Väl inne i maktens boningar kan det egentligen bara gå sämre. Snälla, frys ut oss igen!