Magdalena Andersson väntar på att efter helgen bli vald på nytt. Som Aftonbladets ledarsida konstaterade häromdagen är Socialdemokraterna "åter solen alla cirklar runt". Stefan Löfven lyckades som statsminister smula sönder alliansen och nu öppnades en möjlighet för Andersson att möta en valrörelse utan Miljöpartiet i regeringen.
För de socialdemokrater som sneglar på de danska S-kamraternas framgångar är det en bra position. Till skillnad mot Miljöpartiet som med dunder och brak lämnar regeringen för att slippa hantera den "blåbruna" och "högerextrema" budgeten, tar Andersson det hela med ro.
Denna helg samlas Sverigedemokraterna i Karlstad för partiets landsdagar. Trots att partiet tvingas hantera en rad rättsskandaler på sistone tycks det råda viss feststämning.
Att ha lyckats budgetförhandla med Moderaterna och Kristdemokraterna - en budget som dessutom gick igenom – är förstås en framgång.
"Sverigedemokraternas största seger sedan bildandet är ett faktum", skrev Mattias Karlsson på instagram i onsdags, intill en bild där han och Jimmie Åkesson skålar med fyllda champagneglas.
Den som tror att SD numera skulle ha blivit ett borgerligt parti misstar sig dock. Jimmie Åkesson understryker att man i nuläget inte hade släppt fram M:s Ulf Kristersson som ny statsminister. För att släppa fram Kristersson kräver Åkesson ”en omfattande reformagenda” och ett avtal för lång tid framåt.
Partisekreterare Richard Jomshof låter också meddela att SD vill sitta i regering. Han säger sig ha stött på moderater som felaktigt tar SD:s stöd för givet, som tror att ”om man slänger till oss ett köttben" så skulle SD göra vad som helst. Glöm det, är SD-ledningens besked till borgerliga partier.
Numera har Vänsterpartiet med Nooshi Dadgostar ett tydligt sikte inställt på arbetarväljarna, och Socialdemokraterna ser framför sig en period när man slipper stå till svars för MP:s hållning till sådant som migration, kärnkraft och kriminalitet. Åkesson lär inte lättvindigt släppa de LO-väljare SD har lyckats locka, och som vänstern hemskt gärna vill få tillbaka.
Ulf Kristersson och KD:s Ebba Busch har skadeglatt pekat på Annie Lööf och Centerpartiet den gångna veckan. Nog för att C:s agerande kan verka otydligt, men när skadeglädjen lagt sig kan det vara en idé att blicka framåt nu när S återigen intagit rollen som solen i den svenska politikens centrum. Hur skapas en fungerande borgerlig opposition? I en sådan har C som parti en naturlig plats - SD har det definitivt inte.