Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons uppmärksammade kongresstal om att bland annat riva moskéer har som väntat mött stark kritik. Åkesson hävdar att "de andra partierna tar inte islamismen på allvar" och han hänvisar till bland annat Frankrike som ett föredöme (Aktuellt, 27/11).
Men Frankrike under president Emmanuel Macron har aldrig pekat ut muslimer. Lika tydlig med att markera mot islamister, har Macron upprepat att han och den franska regeringen inte blandar samman franska muslimer i allmänhet med radikal islamism. Att det i Frankrike och flera andra europeiska länder har stängts ner problematiska moskéer har syftat till att bekämpa islamism, inte islam som religion.
Sjuksköterskan och den tidigare S-toppen Nalin Baksi kan ha uttryckt det bäst: "Skiljelinjen går inte mellan svenskar och kurder, eller mellan kristna, judar och muslimer. Skiljelinjen går mellan alla oss som tror på yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter – och dem som inte gör det."
Åkessons och Sverigedemokraternas ärende är ett annat. Det är mångfalden som sådan – "minareter, kupoler, halvmånar" i stadsbilden, som Åkesson uttryckte det – SD vill få bort.
Partiet vet också sedan länge, sedan den kontroversiella SD-valfilmen 2010 med burkaklädda kvinnor som jagade en pensionär, att det går att nå politisk framgång genom att ge sig på islam.
När Jimmie Åkesson höll sitt tal på partikongressen i helgen hade Geert Wilders och hans islamkritiska parti PVV precis gjort succé i Nederländernas parlamentsval. Wilders gjorde sig tidigt känd för att vilja förbjuda Koranen, hans parti vill även stänga ner moskéer – och är nu det nederländska parlamentets största parti. Det finns en utbredd oro bland väljarna som islamfientliga populister tar fastna på.
Åkesson vill därför gärna sätta bilden av SD som det enda svenska partiet som vågar sätta hårt mot islamism. Dessvärre spelar olika misstag SD i händerna, som när partier från höger till vänster tidigare välkomnade islamister till sina partier. Eller som när nuvarande och tidigare regeringar har vacklat om yttrandefriheten, av rädsla för islamistisk vrede.
En bättre väg är att som Macron markera knivskarpt mot islamismen, och samtidigt betona att vanliga muslimer har stöd och en given plats i samhället. Främlingsfientliga populister och islamister buntar gärna samman "muslim" med "islamist" – alla andra borde veta bättre.