Sverige har bland den högsta drogrelaterade dödligheten i Europa. På 30 år har dödsfallen gått från 1,53 till 6,46 per hundratusen invånare. Det visar aktuella rapporter från Rättsmedicinalverket. Majoriteten av dödsfallen beror på opioidöverdoser. Framförallt är det heroin, morfin och metadon som skördar människoliv. Missbruket går även ned i åldrarna. De senaste fem åren har 21 människor mellan 15 och 29 år i Uppsala dött av en överdos. Det är procentuellt sett fler än i Stockholm. Uppsala är en av de städer som drabbats värst av narkotikarelaterad dödlighet bland unga. I en intervju med SVT (7/9) berättar Tobias Eriksson, chefsöverläkare vid Akademiska sjukhusets beroendemedicinska mottagning, att det också har blivit tuffare för den som tar droger att komma på fötter:
– Samhället har hårdnat. Det finns inte samma utrymme i dag att hitta sysselsättning, att få en ny chans.
Att Sverige skiljer sig så markant från flera av våra grannländer när det kommer till drogrelaterad dödlighet är allvarligt. Till viss del kan siffrorna förklaras av att en hög andel av de avlidna obduceras. Men inte helt. Svaret finns också i synen på missbruk. Ofta är den moraliserande och den som har en beroendesjukdom tvingas dölja situationen så länge det går för att slippa bli stigmatiserad. Att be om hjälp är svårt när samhället fokuserar mer på att straffa än på att hjälpa.
Det tog relativt lång tid innan vi i Sverige gav människor med långvarigt missbruk tillgång till substitutionsbehandling och därmed en möjlighet att hitta en väg tillbaka till en fungerande vardag. Fortfarande dyker det upp protester mot subutex. Inte minst försöker organisationen KRIS, Kriminellas revansch i samhället, misstänkliggöra landets LARO-mottagningar så snart de får möjlighet. Först på senare år har man också börjat dela ut naloxon, ett motgift som häver effekterna av opiater, till missbrukare och deras anhöriga. I Uppsala startade distribueringen 2018 och när man förra året gjorde en översyn kunde Beroendecentrum konstatera att det lett till att flera personer räddats tillbaka till livet. Ett ljus i det mörker som är svensk narkotikapolitik.
Under pandemin har fokus inom vården av naturliga skäl legat annorstädes. Men när man återgår till ordinarie verksamhet finns det alla skäl för ansvariga politiker i regionen och Uppsala kommun att se över resurstilldelningen för de som arbetar med beroendeprevention och behandling. Med mindre moralism i beslutsfattandet och bättre förutsättningar inom vård och socialtjänst minskar risken för att fler unga ska följa i de 21 döda Uppsalabornas spår.