När de största LO-förbunden Kommunal och IF Metall anslöt sig till PTK:s och Svenskt Näringslivs uppgörelse om en reformerad las (lagen om anställningsskydd) bröts det sista motståndet ned. Det kommer att bli en ny lag med bättre villkor för båda parter på hela den privata arbetsmarknaden. Det viktigaste med överenskommelsen var varken politik eller facklig maktkamp, det var att arbetstagare snart kan känna sig tryggare och att arbetsgivare vågar anställa.
LO:s styrelse valde att säga nej till uppgörelsen i oktober, då den betraktades som alltför arbetsgivarvänlig. Därmed valde man att fortsätta vara en politisk spelare framför att vara en organisation för sina medlemmar. Facket ser sig som en murbräcka från vänster mot (men ändå inom) socialdemokratin. Efter Januariavtalet har man tagit ungefär samma hållning som Vänsterpartiet. Låt gå, sade man om Jöken, men angående en reformerad las drar vi ett rött streck. Men medlemmarna då?
Industriarbetarna i IF Metall jobbar på en marknad med global konkurrens där ständiga tekniksprång sker. Möjligheterna till omställning och kompetensutveckling har varit alldeles för begränsade och den gamle metallarbetaren blir hopplöst akterseglad. Fabriken lägger kanske inte ned, men ska likt Ortvikens pappersbruk i Sundsvall börja producera nya produkter på ett helt nytt sätt med färre anställda. ”Då hjälper inga turordningsregler i världen”, konstaterade avtalssekretaren Veli-Pekka Säikkälä på fredagens pressträff.
Kommunal har å sin sida haft problem med sänkt sysselsättning, att man måste börja jobba deltid utan förvarning. Båda de stora LO-förbunden har sett visstidsanställningarna som en faktor för stor otrygghet. I förhandlingarna med PTK och Svenskt Näringsliv har man nu lyckats få till bättre villkor och längre tid för omställningar, samt kortare visstidsanställningar, med förtur till jobb redan efter nio månader och rätt till fast anställning efter tolv månader.
Under hela processen har Svenskt Näringslivs styrelse varit enig om besluten, trots mycket olika förutsättningar för olika branscher där vissa lättnader för arbetstagarna måste ha svidit ordentligt för en del. Men man har svalt förtreten och lyckats se de övergripande fördelarna med att äntligen få en modern arbetsrätt på plats.
Det kan man alltså inte säga om LO, som lever i en värld av mandatperioder och politiskt taktiserande medan medlemmarna skriker efter bättre villkor. Kommunal och IF Metall ska ha all heder för att de hade egna röda linjer där man till slut såg sig tvungna att agera för sina medlemmars bästa.