Drygt nio månader före valet har striden om de 2,3 miljoner pensionärsrösterna inletts. Hundra- och tusenlappar flyger åt alla håll, men inte många träffar dem det verkligen gäller. De två största pensionärsorganisationerna understryker att det måste löna sig bättre att arbeta (SPF Seniorerna) respektive att den statliga allmänpensionen måste höjas (PRO).
Men Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar talar inte om mer betalt efter ett långt och slitsamt yrkesliv när hon presenterar uppgörelsen för att släppa fram Magdalena Andersson till statsministerposten. Hon vill hjälpa ”de som har det sämst ställt”, det vill säga de som jobbat mycket lite eller inte alls under livet och bara har sin garantipension.
Det är i princip inget fel att ge lite mer till pensionärsgruppen med lägst inkomst. Det vill även regeringen och högeroppositionen i sina budgetförslag, som båda innehåller såväl sänkt skatt som högre bostadstillägg för dessa. Men man måste gå varsamt fram.
Grundskyddet för pensionärer, som kan bestå av garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd, är ändå så pass väl tilltaget att det redan innan S/V-uppgörelsen ligger nära stora grupper som haft låglönejobb och/eller jobbat mycket deltid periodvis.
Det handlar alltså om att behålla ett respektavstånd där den som envetet försökt att ordna sin försörjning måste få en premie när yrkeslivet är slut. Och å andra sidan: hur ska man motivera dem med dålig förankring på arbetsmarknaden att fortsätta försöka? Det kan till exempel gälla utrikes födda kvinnor, en grupp med generellt låg sysselsättningsgrad.
Det är säkert inget problem för Vänsterpartiet att fortsätta pressa samman pensionsinkomsterna. Socialdemokraterna har visat samma tendenser till pensionspopulism med tillägget på upp till 600 kronor för dem med en allmänpension på 9 000-17 000 kronor. Ett tredje ben i denna oheliga allians kan Sverigedemokraterna bli, med sina löften om ”tusenlappen” för en genomsnittlig pensionär.
Dessa tre partier kommer fram till valet att upprepa att pensionssystemet är underfinansierat, men i själva verket förhåller det sig precis tvärtom. Och de kommer att tala om ”fattigpensionärerna”, som enligt EU-måttet utgör en procent av Sveriges pensionärer - vilket är den bästa siffran i Europa.
Allt är inte frid och fröjd. Pensionsinkomsterna är i dag knappt 65 procent av slutlönen inklusive tjänstepension, och i sjunkande. Det finns en hel del att göra när det gäller incitament för eget sparande, och för att jobba. Det är med andra ord ett bra läge för övriga partier inför valet, att distansera sig från populismen och värna det hållbara pensionssystemet.